Kärleken till hemlandet och den personliga friheten är inte heller ett hot mot miljöpolitiken om egoismen och nationalismen begränsas av omsorg om mänskligheten och kommande generationer. Friheten att flyga till en badstrand i Thailand ställs då mot kommande generationers möjligheter att hantera klimatkonsekvenserna. Det egna landets kortsiktiga ekonomiska intressen vägs mot hur mänskligheten drabbas av klimatförändringar. 

I inget fall behöver hänsynen till andra heller leda till självutplånande uppoffringar. Bara att man använder sin frihet med samma respekt för andra som man själv vill möta från andra. Bara att vår klimatpolitik utformas så som man skulle önska att alla andra länder utformade sin.

Problemet är inte kärleken till frihet och hemland. Katastroferna följer av en outtalad hänsynslöshet mot resten av mänskligheten.

Under valkampanjen har politiker, som vanligt, drivits av en vilja att få rätt i debatterna. Det är något många av oss drivs av i debatter och diskussioner och det är inget fel i det. Men om man inte samtidigt har en minst lika stark strävan att förstå vad som verkligen är sant och rätt kan det få katastrofala konsekvenser i politiken.

Det går ju att se till att man får rätt utan att man har rätt. Under sekler har principer utvecklats för att undvika att någon får rätt utan att ha rätt. Man ska diskutera sakfrågor med argument och aldrig angripa personer bakom argumenten. Och man ska ge möjlighet för människor med andra uppfattningar att framföra sina argument.

De som vill få rätt utan att ha rätt använder andra metoder. I klimatfrågor ser vi nättroll och mäktiga partiföreträdare som förtalar och förlöjligar klimataktivister istället för att diskutera sakfrågorna. I kärnkraftfrågan har vi branschens ”analysgrupp” som ger sig på chefer och uppdragsgivare och förtalar journalister och kärnkraftkritiker med argument som kritikerna skulle ha kunnat bemöta, men aldrig får chansen att svara på. Så kan man få rätt utan att ha rätt. 

Hot och trakasserier mot journalister används i vissa politikers ”journalistrugby” för att tysta dem som talat eller skrivit om invändningar mot partiets ståndpunkter. Hot och trakasserier får nu kommunpolitiker och till och med partiledare att lämna sina uppdrag.

För att Sverige ska undgå dåliga beslut grundade på felaktigt underlag har vi i grundlagen krav på att beslut ska beredas så att underlag och förslag kan granskas av berörda myndigheter och andra före beslut. 

De närmaste veckorna kommer denna grundlag att åsidosättas vid förhandlingar om bildandet av en koalitionsregering. Man kommer att lova varandra att fatta vissa beslut i frågor där man varken har gjort utredningar, konsekvensanalyser eller remissbehandlat förslagen. Det kommer att skada oss när de som inte är intresserade av att ha rätt lyckas få sin vilja igenom mot landets egentliga intressen utan att förstå det. Dyra misstag följde på Januariavtalet under den förra mandatperioden.

Det är inget problem att politiker försöker övertyga andra för att få rätt i debatten. Katastrofrisken uppkommer när deras makthunger blir viktigare än att förstå politikens konsekvenser.

En uppfattning som vi är många som stöder är att alla har ansvar att försöka sköta sig själva och sin försörjning. Det finns inget fel i att vi alla bör ha den ambitionen. Det för samhället destruktiva ligger under ytan, i nästa steg i tanken: Är det sköt dig själv och skit i andra? Eller är det: Sköt dig själv så väl att du därmed också kan hjälpa andra?

Den skillnaden är enorm. 

Föreställningen att världen är så rättvis att de som lyckas i livet gör det genom eget hårt arbete och ansträngning medan de som inte lyckas nå makt och rikedom har sig själva att skylla går att avfärda. Framgång avgörs av var man föds, vilka skolor man får gå i, hur mycket rikedom man ärver och vilka kontakter man själv och ens släkt har för att hitta bra jobb, bostad och utbildningar. Vilka sjukdomar och skador som man drabbas har ofta orsaker man inte rår över. 

Det andra tankeledet – ”skit i andra” – formuleras sällan så i ord. Men det uttrycks i synen på rätten till det överflöd en del lyckas samla på sig. Betalar man skatt för att köpa sig själv förmåner, eller för att bygga ett samhälle för alla medborgare?

Det är inte idén att människor ska försöka försörja sig och sköta sig i samhället som är den farliga idén. Det är den hänsynslösa egoismen i nästa tankeled som kan göra att politiska beslut förstör ett land.

Liberaler och kristna demokrater har nu svårt med dessa farliga attityder under den partipolitiska ytan.