BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Återigen har vi en slavmarknad där utsatta människor blir varor i en enda lång köp- och säljkedja vare sig de sitter i ett flyktingläger eller i en båt över Medelhavet. Sverige är inte undantaget, tvärtom visar tips till både obundna Ecpat och polisen en skrämmande bild där västvärldens köpkraft möjliggör ett utnyttjande av sårbara enskilda individer och familjer. 

I Sverige stänger vi ute människor på flykt från krig och fattigdom och köpslår om deras mest basala behov av skydd och överlevnad med andra länder som Turkiet. Allt för att få behålla vår nivå av välfärd som vi tycker vi har rätt till. Samtidigt sker ett utnyttjande där vi köper människor utifrån våra giriga eller ljusskygga behov.

Förut var det i huvudsak unga flickor som ”importerades” från länder som Ungern, Rumänien med flera. Det gjordes till och med positiva tv-reportage om baltiska kvinnor som bussades till män i Norrbotten. I dag är även unga pojkar efterfrågade i allt större utsträckning.  Ju yngre desto dyrare. Spädbarn har en speciell tariff och omges med stora säkerhetspådrag. Säkerhet för köpare och säljare alltså.

Förutsättningen är att de kan försörja sin köpare på en marknad med prostitution, film/media/nätet med mera. Det kan också handla om regelrätta livskontrakt. Ett köpekontrakt som upprättas mellan säljare och köpare av en ensamkommande flyktingpojke exempelvis. Det försvinner flyktingbarn varje år. Ingen vet exakt hur många av dessa som är i livet eller vad som har hänt. 

I den senaste nationella kartläggningen framkommer det att 1 829 ensamkommande barn har försvunnit i Sverige under perioden 2013-maj 2016. Bara under 2016 har Migrationsverket identifierat 338 personer som misstänkts fallit offer för människohandel. Av dessa var 92 minderåriga. 

Sverige har flera gånger kritiserats av FN för att vi brister i kompetens och kunskap i frågorna om människohandel, och speciellt utifrån vår flyktingsituation de senaste åren.

I dag vet vi inte hur många flyktingbarn som har fallit offer för människohandel i Västernorrland. Enligt polisen så har det frivilligt avvikit ett antal barn födda 2000–2017 från våra flyktingförläggningar.  De senaste två åren var det 32 stycken. Merparten undanhåller sig utvisningsbeslut. En del har gett sig iväg med släktingar, andra vet vi inte vart de har tagit vägen. Bara för att de kom till Sverige och Västernorrland behöver det tyvärr inte innebära trygghet.

Den stora skammen är att barn egentligen inte skulle behöva lida ifall männen här i Sundsvall och i Sverige slutade att använda barn som varor och om den lagstiftning som finns kunde tillämpas. I dag är det mycket svårt att få fällande domar och resursbrister i våra skyddssystem blir alltför tydliga, även om det finns en stor vilja hos personal att hantera situationer som uppkommer. 

Det finns nu ett brett åtgärdsförslag som tagits fram av en nationell grupp på regeringens uppdrag som betonar vikten av att utreda och följa upp flyktingbarnens situation på alla plan samt att ge tillräckliga resurser till detta.

Misstänker vi att ett barn far illa så är det vår förbannade skyldighet att anmäla det. De som utnyttjar barn ska lagföras och låsas in.