Som ett av få medier har vi sedan starten av hamnstriden också rapporterat ingående utan att utgå från att Hamn4an är boven i dramat. Att en i det stora sammanhanget så lokal konflikt blivit en bakdörr till ivriga försök att nagga på konflikträtten får inte gå obemärkt förbi. Det tog tid innan diskussionen i media alls kom att handla om den stora grå elefanten i rummet, alltså strejkrätten. Med hjälp av idogt slit började perspektiven att ifrågasättas, men det var minst sagt inte näringslivets förtjänst, det var hamnarbetare med vänner som vägrade tystna. Det är fullt möjligt att lyfta sina egna frågor, bara man inte låter stora megafoner kollra bort dem.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Vår reporter Sanna Arbman Hansing fick i höstas det tveksamma nöjet att på plats som reporter förklara för personalen på Angered Care att deras vårdcentral och arbetsplats skulle upphöra. I början av detta år fick hon också uppdatera läsarna om vilka följder detta inneburit för de vårdcentraler som måste rädda upp situationen utan att komma åt gamla journaler. Vinster i välfärden blev till vårdförluster för vårdcentralens patienter. Kanske kan vi slippa den här typen av samhällsservicehaverier i framtiden eftersom folkligt motstånd släpat upp vinstuttagen till högsta politiska nivå.

Det allra största upproret på senare tid stavas Metoo. Upproren får man säga, de har blivit många – och samtliga kommer underifrån. Vad sägs om att på kommunal nivå säkra boenden till alla som måste söka hjälp undan våldsamma anhöriga? En helt möjlig valfråga.

I allt ovan och mycket mer är den stärkande gemensamma nämnaren att framtida väljare som reser sig och säger emot. Den ultimata kraftmanifestationen i kategorin vändes inte mot politiska beslut en var i allra högsta grad politisk – det vill säga när vi utanför vår Bokmassas randiga tält såg tiotusentals sluta samman för att visa att nazisterna bara var en liten lort i jämförelse.

En annan av nyheterna med rötter i förra årets uppstudsiga folksamlingar har du framför ögonen. Få saker gör oss så lyckliga som när läsare ringer och talar om ”sin tidning”, alltså ETC Göteborg.

Vi har preliminärbokat en lokal för valvaka, men dit är det ännu långt.

Spekulationer om möjliga samarbetskonstellationer för det politiska styret haglar redan och flera partier står och flåsar vid spärren. Förutsägbarheten i beslutsfattandet har på flera nivåer lamslagits av jämntjocka block och vågmästarpartier med SD i spetsen – vi rotar i vad det har inneburit.

Redan nu har vi sjösatt en serie som går genom det politiska läget i kommuner i vår region – inte minst där finns det exempel på allianser som vanligtvis håller sig på varsin sida av det rödblå diket. Vi har också en rad intervjuer på gång med människor som har konkreta visioner för hur klyftorna ska kunna minska, hur staden och regionen ska bli socialt hållbar i det långa loppet.

Därtill kavlar vi upp ärmarna för fortsatt fokus på klimatfrågorna. De flyter samman med den stora knäckfrågan energin, med infrastrukturen och med bostadsbehoven. Vi ser hur klimatfrågor och klassfrågor tangerar varandra – de som har mest nyttjar mest av resurserna. Och det är inte de grönaste initiativen som hörs och syns mest, det är nämligen ofta dyrt att vara högljudd.

Vårt uppdrag som lokalt media är att med friska ögon se efter vad som verkligen måste lyftas och vilka frågor som verkligen borde avgöra valen. Där behöver vi dig – vilka frågor sjuder i ditt bostadsområde? Vi behöver också sprida frågorna och nyheterna – värva gärna en vän, lämna papperstidningen till en okänd på vagnen och hör av dig med tips och förslag.

Vi vet att tiden inte alltid räcker till, att ungar ska hämtas på förskolan, tvättider ska bokas och att Göteborg därtill har allt för många arbetande fattiga, människor som kämpar och sliter men ändå har svårt att få det att gå ihop. Ändå kan man hoppas att en del av det som sipprar fram i form av folkliga manifestationer också spelar in på diskussionerna runt valet. Ty göteborgare gillar solidaritet och det är vi tillsammans som sätter agendan.