Men jag har inte kunnat missa rubrikerna, uttalandena. Donald Trump är den perfekta skurken, hetlevrad och impulsiv med ett begär efter makt. Jag har sett texterna som fokuserar på hans instabilitet. Jag har hört uttalanden som: ”En man som han kan inte ha tillgång till kärnvapenkoder!”

I själva verket borde naturligtvis ingen ha tillgång till dessa. Vi lever i tider där vissa har en så otrolig makt att vi måste ställa vår förtröstan till denna enda människas goda moral. Där vi måste ha hjältar. Men denna saga med en självklar skurk saknar en motsvarande hjälte. Jag har sett kritiken mot Hillary Clinton. Den som har gjort gällande att hon är för fysiskt svag för att leda ett land, att hon är köpt av storkapitalet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vi längtar efter det moraliska, det rätta. Det sunda förnuftet som kan styra. Det är en längtan som aldrig kan bli tillfredsställd. Dramatikern Berthold Brecht skrev att det land som behövde hjältar var olyckligt. Det land som behöver räddas av en enda person, som behöver någon att komma till undsättning, är naturligtvis olyckligt.

Makthavare har i alla tider velat framställa sig som hjältarna, som vet vad ett land behöver. Maktens legitimitet ligger i förmågan att leda. Men när styret blir en oproportionerlig stor makt finns ingen legitimitet kvar.

Situationisten Guy Debord skrev att kändisen är motsatsen till en individ. Kändisen blir en projektionsyta för allehanda begär och önskningar. När val blir till skådespel och sagor blir politikerna symboler. För det onda eller goda, för hjälten eller skurken. En enskild person moraliska betänkligheter lyfts fram snarare än systematiska fel. Hillary Clintons kopplingar till Wall Street blir ett uttryck för hennes mindre lyckade personliga egenskaper snarare än ett uttryck för hur sjukt mycket kapital ett valrörelse kräver.

Den amerikanska valrörelsen har två självklara huvudpersoner: Hillary Clinton och Donald Trump. Striden mellan dem handlar om vem som är mest kompetent att leda landet. Utan att någon av dem kan ta rollen som hjälte blir det ett val mellan den sämsta och det lite mindre dåliga alternativet. Det är en situation som känns välbekant för den som någon gång har stått inför att utöva sin demokratiska rätt. Om man väljer det minst dåliga är det fortfarande dåligt.

Jag menar inte att det inte spelar någon roll vem som vinner. Självklart spelar det roll. Om Donald Trump vinner kommer en människa som hyser främlingsfientliga åsikter och förnekar global uppvärmning att inta världens mäktigaste position. Det kommer att påverka vardagen för många människor och det är just det som är problemet.

Det är synd om ett land, en värld som behöver hjältar. Att världen är organiserad efter en princip där så mycket hamnar på spel utifrån hur makten är fördelad och inte minst koncentrerad. Där vi tvingas hoppas på maktens goda moral. På en enda människas personliga godhet och rättrådighet. Vi kan ropa efter hjältar – men någon hjälte kommer aldrig att komma. Den som sätter sitt hopp till en person, till en makt, kommer att bli besviken.