Men vad var det egentligen som orsakade hans död? En serie brott mot lagen.Okunskap och ovilja att följa arbetsmiljölagen. Ansvarslösa kedjor av entreprenörer, och så, i slutändan: Peab.
Eller?
Nej. Ingen dömdes för Christians död. Ingen hölls ansvarig.
I Uppdrag Granskning konstaterar Christer Jarlås, åklagare i fallet, att de inblandade företagen – från huvudentreprenören Peab till de underentreprenörer som utförde olika arbetsmoment … brutit mot arbetsmiljölagen.
Hade man inte gjort det hade trappan mest sannolikt inte rasat och dödat Christian. Men för fällande dom krävs som i andra rättsliga fall att det ska ha förelegat oaktsamhet eller uppsåt. Och något sådant kunde inte bevisas.
För ingen i den här brokiga kedjan av arbetsmiljölagsbrytare, menade såklart att döda Christian. Och de ”råkade” inte döda honom heller.
I och för sig dog han som en konsekvens av en rad beslut som ledde fram till det ras han begravdes i. Och i och för sig dog han som en konsekvens av hårda krav om ökad arbetstakt, orimlig tidspress och otaliga förbiseenden när det gäller påtalade brister i säkerheten och bygget. Men strunt i det. Han bara dog.
Om Peabs ledning, eller någon av arbetsgivarna i de andra inblandade bolagen, hade gått ut och skjutit Christian till döds hade de dömts till fängelse. Nu är Christian död ändå. Men det var inte en kula som dödade honom utan tonvis av rasmassor. Vilken tur. Inte för Christian så klart. Utan för hans arbetsgivare. Som gick fri.
Christian är dessutom bara ett exempel av många. Under 2016 dog 37 personer i arbetsplatsolyckor. Då räknas bara svenska bolags anställda med. Räknar man också in arbetare i utländska företag med arbetskraft i Sverige blir siffran 42. Men det är ytterst få arbetsgivare som för det första hamnar i domstol för att ha brutit mot arbetsmiljölagen och för det andra fälls. För att inte tala om för det tredje – döms till fängelse.
Sveriges rättssystem är inte byggt för att skipa rättvisa när det gäller arbetsmiljöbrott.
Förra året röstade riksdagen för nollvision om dödsolyckor i arbetslivet och regeringen ska också bland annat satsa mer på forskning, utbildning och tillsyn i syfte att minimera antalet arbetsrelaterade dödsfall.
Det är givetvis goda nyheter för Sveriges ungefär 70 000 skyddsombud, om man bortser från att var åttonde skyddsombud i Sverige trakasserats och utsatts för hot och att var tredje skyddsombud hindrats i sina uppdrag och därigenom hindrats från att ställa de krav man med laga stöd har haft rätt att ställa. Sådana krav som kanske kunde räddat Christian. Och många fler.
Att införa huvudentreprenörsansvar, som kanske skulle gjort så att någon faktiskt kunde dömmas för Christians död, är också helt nödvändigt. Och visst skulle man också kunna förlänga preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott från två år till fem, som Ingvar Persson i Aftonbladet föreslår. Men det kommer inte att kunna lösa grundproblemet: att något är väldigt sjukt på Sveriges arbetsmarknad.
För det är det som är kärnan i detta. Arbetare dör på arbetsplatser i Sverige och dödsolyckorna är dessutom bara toppen av ett isberg. Man körs slut på. Skadas. Stressas sönder. Tvingas ta onödiga risker.
Detta är ett växande problem och en förbannad skam för ett land som påstår sig ha en fungerande och säker arbetsmarknad. För varken dödsolyckor eller de flesta andra arbetsmiljöproblem beror på omständigheter som inte hade kunnat förutses. De beror på arbetsgivarna. Som inte följer svensk lag. Inte fullgör sina skyldigheter. Gör fel. Struntar i människorna som utgör arbetskraften. Och i slutändan – orsakar dödsfall. Allt för lite mer vinst och lite mer business.
Enklare uttryckt: arbetare dör, mår dåligt och skadas för att oräkneliga arbetsgivare är förbannat dåliga på vad de gör. Och det kan de ju fortsätta vara också, när ingen kan stoppa dem, där, på arbetsplatserna.
Skyddsombuden måste ges ökade befogenheter och få mer skydd. Men det behöver rensas också. Bland Sveriges arbetsgivare. Flera behöver kastas i fängelse. Men otaliga andra som bryter mot arbetsmiljölagen slentrianmässigt men kanske inte dödat någon (än), behöver fråntas sin rätt att ansvara för arbetskraft. Deras näringstillstånd borde dras in. Det skulle förhindra fler olyckor och mycket ohälsa på riktigt.
Det är för sent för Christian, men vi kan fortfarande rädda miljoner andra.
