Ledare: Det är så viktigt att ­kvinnor hatar sig själva

Vi lever i en kultur där kvinnor regelbundet objektifieras. I vardagen, på TV, i reklamen. Att konstant objektifieras lär oss till slut att objektifiera oss själva vilket innebär att vi lär oss att se oss själva utifrån, med en betraktares ögon. Detta påverkar inte bara den egna självbilden negativt utan har även en negativ effekt på kvinnors motivation och engagemang i exempelvis arbetslivet, fritiden och i sociala sammanhang. Och där är vi nu. Kvinnors egenvärde är beroende av att omgivningen godkänner våra kroppar eftersom vi helt enkelt har lärt oss att det är så vi bekräftas som människor. 

Åker man tunnelbana så har man förmodligen uppmärksammat Dressmans senaste kampanj ”The perfect man” där vanliga män får ta plats. Bilderna upplevs som en stor kontrast till det vi är vana vid att se: sexualiserade kroppar, främst kvinnors, som paraderas upp på löpande band för att tillfredsställa en värderande blick. Men inte ens när företagen säger sig vilja bredda bilden så blir det någon större skillnad. De som representerar vanligt folk går sällan utanför den godkända mallen, de får inte vara för tjocka, för gamla, för otränade. De ska ge en illusion av vanligt folk utan att ge avkall på det snäva ideal som får konsumenterna att handla mer. 

Det kapitalistiska systemet är beroende av att vi är missnöjda. Företagen matar publiken med självhat med ena handen och kränger produkter med löften om bra självkänsla med andra. Samtidigt som de får betraktaren att tro att det är hens eget fel som aldrig mår bra eller känner sig nöjd. Kvinnor speciellt, förväntas bli nöjda, de förväntas jobba på sin självkänsla och gör de inte det så får de skylla sig själva som mår dåligt. Den allmänna hållningen i samhället är individualistisk och alla förväntas vara sin egen lyckas smed. Men hur bygger man självkänsla när man konstant uppmanas att hata sin kropp och sig själv? Hur bygger man trygga välmående människor om hela samhället konstant talar om för oss att vi inte duger som vi är?

Sanningen är att kvinnor som självobjektifierar även är mindre benägna att ifrågasätta strukturer och normer. Och om jag vore riktigt konspiratorisk så skulle jag tro att detta var en medveten strategi för att hålla kvinnorna på mattan.