Jo, det är nyliberalismen som styr politiken, trots katastrofmisslyckandet 2008 med finanskrisen är det samma regler och samma frihet för kapital som gäller. Samma jakt på kortsiktiga vinster som stöds av politiska regler. Samma skattefrihet när du blivit förmögen. Samma frihet att släppa ut förstörande växthusgaser (90 multinationella företag står för de flesta klimatutsläppen som skapats). Samma extrema snålhetspolitik som gör att den gemensamma sektorn inte har råd att ställa om, herre gud inte ens landets kommunala skolor har gjorts klimatpositiva (med rejält energisparande och solel från taken). eftersom det är ”för dyrt”.
Alltid när man diskuterar det vi kan och borde göra så blir svaret från borgerliga krafter att omställningen måste vara ”realistisk”. DNs ledarsida är mer rädd för folkligt klimatmotstånd som tvingar fram jättesatsningar än man är rädd för den klimatkollaps vi faktiskt lever på randen till.
Annie Lööf är mer rädd för ökade kostnader vid flyg och dieseltransporter än för att vi inte lyckas klara Parisavtalet.
Rädslan för att ifrågasätta de ekonomiska teorier man byggt sitt politiska liv på är kanske mänskligt förståelig, men nu hjälper det ju inte att teorin säger att en stat som stramar åt den egna verksamheten och minskar omfördelningen istället ger näringslivets utveckling. Mer frihet till näringslivet handlar om mer frihet till de som förstör. Det går inte rädda världen med nyliberalism.
Nyliberalismen är inte en enhetlig teori, utan det handlar om en inställning till ekonomi och politik.
Men du vet att det är en nyliberal som talar när några av nedanstående grundtankar dyker upp.
• Vinsterna i produktionen måste höjas på lönernas eller skatternas bekostnad. Den nyliberala idén är att det är bättre för samhället om mycket pengar samlas hos företagen och deras ägare. Av rent egenintresse tar de bättre hand om pengarna än andra.
• Den offentliga sektorn bör därför vara mindre. De gemensamma välfärdssystemen som sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring bör i stället vara privata försäkringslösningar som var och en tecknar utifrån sina möjligheter. (Det kallas valfrihet).
• Regleringar och avtal som hindrar människor och pengars möjlighet att fritt flytta sig bör minska.
• Privatiseringar av offentliga företag och organisationer. I den nyliberala tanken ligger att det offentliga är en sämre ägare och arbetsgivare än privata ägare. Det är sämre om en simhall ägs kommunalt än om den ägs privat. Grundtanken är att all ekonomisk aktivitet sköts bättre om den drivs av det privata egenintresset.
• Politikens inflytande bör därför begränsas i samhället. Grundtanken är att vi människor mår bättre av att mer och mer av den ekonomiska aktiviteten flyttas till olika marknader, i stället för att den beslutas gemensamt. En nyliberal tycker det är bättre att vi kan köpa oss olika sätt att resa till jobbet utan att politiken försöker subventionera och styra oss. Våra privata önskemål styr bättre vilken trafik som bör finnas än våra gemensamma politiska önskemål. Eller klimatets behov.
Allt detta är omöjligt att förena med en aktiv klimatpolitik som tvingar företag och hjälper konsumenter att snabbt ställa om.
Men det är också omöjligt att förena med de gemensamma jätteinvesteringarna i ren energi, ren trafik och ren matproduktion som vi snabbt måste få fram. De nyliberala budgetreglerna som riksdagen arbetar efter (med överskottsmål, utgiftstak och toksparande på börsen med offentliga fonder) gör investeringarna klena. Det är därför S på allvar diskuterar höghastighetståg i 60 års perspektiv. (Vilket gör att de är meningslösa). Det är därför alliansen ropar på biobränsle för allt (trots att den varken är ren eller räcker till), staten ska inte ställa om utan ”marknaden” ska lösa det.
Men om marknaden kunde fixa klimatet skulle den gjort det för länge sen.
Fråga valfritt oljebolag. Eller valfritt flygbolag. Eller Volvo
Nyliberalismen har aldrig ställt upp i val. Ingen har gått till val på att sälja ut välfärdsföretag eller privatisera elmarknaden. Eller ta bort bankregleringarna. De här reglerna och tankarna har genomförts mellan valen och alltid motiverats med att de är ”nödvändiga”.
Men nu ställs de mot ett hot som helt enkelt inte lyssnar på några teoretiska ekonomiska modeller.
Det skenande klimatet, utsläppen utom all sans trots att vi vet att de måste stoppas, kan aldrig lösas om det är vinst, avreglering och privatisering som styr politiken.
Klimathotet kommer tvinga fram en annan politik.
Ju fortare ett parti på allvar utmanar nyliberalismen desto bättre.
För barnbarnen.