Som när de drar in i bostadsområdet Whittier. Först kommer infanteriet, sedan bepansrade fordon. Scenen skulle kunna vara hämtad från Bagdad.

Det är en våg av aggressivitet.

Direkt konfrontation.

Share widely: National guard and MPD sweeping our residential street. Shooting paint canisters at us on our own front porch. Yelling “light em up” #JusticeForGeorgeFloyd#JusticeForGeorge#BlackLivesMatterpic.twitter.com/bW48imyt55

Någon filmar från sin egen trappa. Gå in, gå in! Sedan följer ordern: Light 'em up! Det är ett språk hämtar ur krigszoner, det betyder fri eldgivning. Den som filmar blir omedelbart beskjuten med gröna paintballkulor. På sin egen trappa.

För övrigt samma slags ammunition som permanent krossade vänster öga på journalisten Linda Tirado – samtidigt som presidenten fortsätter twittra om att medier är sjukliga lögnare och folkets fiender.

Hey folks, took a tracer found to the face (I think, given my backpack) and am headed into surgery to see if we can save my left eye

Am wisely not gonna be on Twitter while I’m on morphine

Stay safe folks pic.twitter.com/apZOyGrcBO

Det är chockerande.

Att reaktionen från de framryckande, tungt militärt rustrade är så sanslöst oproportionell.

Att det är vita som drabbas.

Vad hade hänt om en svart person hade dokumenterat från sin dörrpost?

När det tidigare har räckt med att en svart person bara är ute för att jogga, kör bil med sin familj i baksätet eller äter glass i sitt vardagsrum.

Handlingar som polisen har bestraffat med dödligt våld.

Rasismen som förgiftar ett land, som skär genom mellanmänskliga relationer på ett sådant fundamentalt sätt att en vit supporter till Barack Obama kastar sig över telefonen för att kalla in polisen – hota med polisen – när en svart fågelskådare bara vänligt ber henne att koppla hunden.

USA är trasigt.

Ett sår som aldrig ges förutsättningar att läka.

Men det som redan är trasigt kan falla sönder bortom all räddning.

Nu skiftar mediernas fokus. Bort från Floyd, bort från demonstrationerna. Istället livesända plundringar. Uppror sänks till kaos. Krav på politisk förändring, krav på att rasismens långa fibrer – 155 år efter att slaveriet avskaffades, 55 år efter att USA formellt slutade vara ett statligt sanktionerat apartheidsystem – ska slitas ur samhället, sänks till att det vi nu ser bara är huliganism, kriminell opportunism, ansvarslösa anarkister.

Nej, det är ett uppror.

Joe Biden vill att det ska upphöra. När han kommenterar mordet på Floyd så gör han precis som alla presidenter och kandidater före honom har gjort varje gång den svarta befolkningen revolterar mot att etablissemangets förlängda arm mördar dem. Han talar om nationell enighet, om att undvika destruktiva utbrott av frustration.

Det blir tomma ord, kränkande.

Trump är rasist.

Biden är den sortens politiker som aldrig kommer att tappa den varböld som är en i grunden rasistiskt ordning.

Men han tar för givet att svarta ska rösta på honom.

Varför skulle de?

Rapport från ockuperat territorium.

Det är rubriken i en klassisk artikel av James Baldwin. Bästa jag läst om det som sker nu. För alla som vill förstå mekanismerna, för alla som vill bränna sig på vreden som ackumulerats. Han skrev denna artikel redan 1966. Året därpå gjorde svarta uppror i hundratals amerikanska städer. Ytterligare ett år senare mördades Martin Luther King – vars pacifism nu missbrukas av vita politiker, varpå hans ättlingar svarar: Ingen rättvisa, ingen fred.

Baldwin skriver:

”Polisen är helt enkelt de inhyrda fienderna till denna befolkning (svarta). De är närvarande för att hålla svarta på plats för att skydda vita affärsintressen. De har ingen annan funktion. De är dessutom – även i ett land som gör det allvarliga felet att jämföra okunnighet med – otroligt okunniga, och eftersom de vet att de är hatade är de alltid rädda. Man kan omöjligt komma fram till en mer given formel för grymhet.”

Och:

”Det är därför de fromma uppmaningarna att ’respektera lagen’, som alltid hörs från framstående medborgare varje gång gettot exploderar, är så obscena. Lagen är tänkt att vara min tjänare och inte min herre, ännu mindre min torterare och min mördare. Att respektera lagen, i det sammanhang som de amerikanska svarta befinner sig i, är helt enkelt att överge sin självrespekt.”

George Floyd.

Knät mot hans nacke.

Nio minuter av ångest innan han slutligen försvinner.

Dagens ETC visar på morgondagens omslag en bild av detta.

Dagens ETC visar ett mord.

Vi måste.