När alla kan resa, oberoende av hur hög inkomst man har så kommer hela staden, hela kommunen, bli tillgänglig för betydligt fler.
Så vad är det som hindrar politiken?
Det finns tre politiska skäl.
1. Man är emot höjd skatt. Det här gäller de borgerliga partierna som i årtionden kämpat för att minska offentlig sektor och utöka den privata sektorn. Huvudmetoden är att minska skatten så att mer och mer betalas privat och den som inte har råd får skylla sig själv. Det här är något som är ovanligt dumt på just kollektivtrafik eftersom vi alla, via skatten, ändå betalar majoriteten av kostnaderna. Biljetten är bara den sista onödiga spärren för fattiga som ökar ojämlikheten. Och även för borgare fungerar inte en stad om medborgarna inte kan resa. Sveriges alltmer tomma citykärnor med tomma skyltfönster berättar det med enkel tydlighet.
2. Man är emot av moraliska skäl. Det här är gammal socialdemokratisk retorik, man ska ha bra lön och ”göra rätt för sig” och betala själv. Men i ett samhälle med ökade inkomstskillnader och alltfler utan fast jobb blir det att stödja ökade klasskillnader. När de onödiga biljetterna står för tio procent av en fattigs inkomst efter skatt så blir det en fattigdomsfälla.
3. Man stöder bilism. Det här är idag en mumlande fråga, ingen politiker kan ställa sig upp och säga ”bilen är frihet” utan att få mothugg. Men i praktiken sker all stadsplanering utifrån mer bilism, förorter planeras för nya motorvägar och vill du bygga hyreshus måste du först betala för parkeringsplatser åt de boende även om alla som bor har bilpool eller cyklar.
Sammanfattar man de här åsikterna så är de helt enkelt emot frihet.
Friheten att kunna resa där man bor.
Jag har just rest genom halva Sverige i Hoppet-turnén. (Det blir en lång resa norrut till hösten.) I alla städer har jag pratat kollektivtrafik och i alla finns samma förvirring där myter och falska påståenden från billobbyn fått styra. De enda svaren är dessa enkla. Bilen är inte snabbare, bilen är inte renare, bilen är inte billigare och bilen är inte bättre för ekonomin. Överallt där fri kollektivtrafik införts har istället effekterna varit positiva. På det sociala, på miljön, på ekonomin.
Men runt Sverige finns också goda exempel som visar hur vi skulle kunna diskutera istället.
Elbussarna smygs sakta ut. I motsats till smutsiga biobränslen ger det en renare stad på riktigt och kollektivtrafiken kan komma närmare de boende då utsläppen är minimala.
Eltaxi finns och borde vara de enda som får köra i bussfiler.
Trådbussen i Landskrona är ett litet, litet exempel, men väldigt övertygande. Låter vi andra, som ellastbilar, använda tråden för transporter blir det dubbel effekt.
Det sämsta argumentet mot fri kollektivtrafik är att det kommer kosta. Det är fel. För stadens boende blir det billigare och svenska kommuner har ingen brist på investeringspengar (de skickas idag till börsen istället för att investeras i kommunerna). När vi räknar på nolltaxa lägger vi på investeringar, det vill säga en ökning av trafiken med 20 procent. Det här är ju mest för att visa hur lite pengar det handlar om, i själva verket är en sådan investering extremt lönsam på bara några år. Och tänk hur mycket de boende sparar på att inte behöva köpa nästa bil.
Självklart gäller samma sak i glesbygd. beroendet av bilen beror på politiska beslut där det gemensamma skulle bort. Men ny teknik kan vi få automatiska ”tågbussar” som binder samman alla små kommuner i Småland till exempel.
Överhuvudtaget pekar all ny teknik på att en befrielse av resandet är möjligt.
Men frågan är om det ska bli teknik för de få eller för de många. Visst kan lyxbilen bli en robotbil, det sparar stora utsläpp, men ännu bättre om det är en lyxbuss för alla.
Nolltaxa är inte en fråga för några få, det är en fråga om att ställa om trafiksystemet till eldrift rakt över, på alla nivåer och i alla kommuner.
Till det lägger vi apostlahästar och pendelrörelsen från de cyklande.
Ja, om vi vill stödja cykeltrafik ger vi skatteavdrag för de som cyklar till jobbet.
Om vi vill stödja nya långresor med cykel så ska de givetvis finnas gratis plats för dem på pendel och regionaltåg.
Gratis kollektivtrafik har bara fördelar för alla. Och det är viktigt. Det går nämligen inte att ställa om utan att göra det bättre. Att förbjuda bensin och diesel i stadskärnor är en självklar politik men bara om man samtidigt gör resandet bättre, renare och fritt. Ingen ska förlora resefriheten, staden ska bli bättre, inte sämre.
Och svaret på bensinupproret är inte att ge efter, det är att lyssna och storsatsa på resefrihet överallt. Och där elbussen inte passar får man erbjuda kommunalt ägda elbilar med delad körning.
Vi går in i en klimatkris. Vi löser inget genom att gräla om vem som är värst.
Vi skapar bara verklig förändring genom att göra vardagen bättre. För alla.
