Förra året beslutade sig Liberala ungdomsförbundet på sin kongress för att arbeta för att avskaffa det förbud mot tidelag som i dag gäller i Sverige. Det handlar, för den som missat det, alltså om att ungliberalerna vill ha bort lagen som förbjuder sex med djur. För att det ska vara möjligt att ha sex med djur utan att straffas för det, om djuret inte far illa.
Men Liberalernas ungdomar i Stockholm vill utöka möjligheterna till sex ännu mer och också göra det lagligt att ha sex med syskon och med lik, genom att se över nekrofilifrågan, det vill säga de sexuella handlingar som i dag räknas som brott och faller in i brottskategorin nekrofili. Förutsatt att personen som dött, innan dödsögonblicket samtyckt, borde det inte borde vara straffbart att ha sex med den just avlidna, är ställningen. Jag har i tidigare ledare försökt utveckla denna politik, men kommit fram till att det är i princip omöjligt att varken fungera, tänka sig i praktiken, än mindre genomföra. Men jag har aldrig haft något som helst driv i att gå med eller engagera mig i liberala ungdomsförbundet, så jag släppte de där tokiga utspelen rätt snabbt.
Värre var det säkerligen för Jan Björklund, som givetvis var tvungen att gå ut och ta avstånd från sitt eget ungdomsförbund. Faktiskt, nu när jag tänker på det, lite på samma sätt som Sverigedemokraternas ledning en gång gjorde mot sitt.
Hur som helst kan man nog utan att överdriva påstå att det blev en liten kris i liberalernas värld, under tiden alla artiklar som benämnde dem handlade om djursex, syskonsex och liksex. Jobbigt.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Kris har det också i princip alltid varit i Sveriges skolvärld, om man ska tro Jan Björklund i alla fall. Efter valet och alliansregeringens bildande 2006 genomfördes en rad reformer specialdesignade av Jan Björklund. Det handlade om kontroller, betyg och prov. Skollagen skärptes. Jan Björklund var säker på att Sveriges gymnasieungdomar inte hade några ambitioner att få högskolebehörighet – så han tog bort den från yrkesprogrammen med resultatet att de unga istället började fly från de programmen. Björklund vurmade för, och införde, lärarlegitimationer, vilket som system havererade i princip direkt.
Vad vi skulle komma ifrån var den, enligt Jan Björklund, förhatliga ”flumskolan”, som han skyllde på sossarna men som egentligen byggde på skolplaner satta av de borgerliga. Istället fick vi Jan Björklunds ”batongskola” och Sveriges anseende i skolsammanhang droppade, liksom elevernas kunskaper, neråt i Pisa-undersökningarna. Tillsammans med det faktum att den svenska skolan idag är totalt havererad i fråga om elever som behandlas som varor, skolor som går i konkurs och bolagsägare som tar ut stora vinster under tiden, gav Jan Björklunds experiment den nya socialdemokratiska regeringen verkligen något att bita i.
I somras var Liberalerna med Jan Björklund i spetsen med och röstade fram enorma skärpningar och restriktioner i Sveriges asylmottagning och i rätten till familjeåterförening för asylsökande. På andra sidan stod Birgitta Ohlsson, partiets mest kända kvinnliga företrädare, som dessutom fick dubbelt så många personröster i valet som Jan Björklund själv fick. Hon röstade nej och gick därmed emot partiets linje. Det måste ha irriterat Jan Björklund. Det är inte första gången Birgitta Ohlsson går en annan liberal linje än den han förespråkar.
Under sitt sista år som ansvarig för den svenska skolan ville Jan Björklund ha lagskrivningar som garanterade att skolor skulle få ha skolavslutning i kyrkor. Nu, förra veckan, gick han ut i en debattartikel och vevade om att skolan aldrig ska få ”bli en förlängning av föräldrarnas kulturella och religiösa uppfattningar – den svenska skolan ska vara en fristad från just detta”. Nu vill Jan Björklund förbjuda religiösa friskolor. Det vill inte Birgitta Ohlsson.
Och när Jan Björklund nu vill att Sverigedemokraterna, rasistpartiet vars stöd alliansen inte kan leva utan, också ska släppas in i värmen och få sitta med i blocköverskridande samtal med regeringen, då är Birgitta Ohlsson där igen, med andra åsikter.
Nu måste hon avgå, enligt Jan Björklunds anhängare. Måttet är rågat, säger man. Men samtidigt går en rad tunga företrädare i Liberalerna ut och försvarar Birgitta Ohlsson. Därigenom kan Liberalerna som parti nu tillskriva sig exakt den status som Jan Björklund alltid hävdat att den svenska skolan har varit i: kris. Partiet är splittrat. Å ena sidan har man ungdomarna med idéer om djursex, liksex och syskonsex, å andra sidan den liberala delen av liberalerna och å tredje sidan den hårdare-tag-liberala sidan.
Det är Jan Björklunds uppgift att sammanfoga dessa på något sätt. Det kan han uppenbarligen inte.
Det måste vara otroligt stressande. Jag skrev om stress nyligen. Jan Björklund skulle nog känna igen sig i mycket av den texten. Alla misslyckanden, allt tjafs och alla desperata utspel sätter säkerligen sina spår. Det kanske kan vara så att det är dags för Jan Björklund själv att ta time-out. Inte Birgitta Ohlsson.
