Orden är Alice Teodorescu Måwes. Hon skriver dem i sin premiärkolumn på Expressens ledarsida, efter att hon gått från Göteborgs-Posten via Moderaterna och haveriet i konservativa nättidningen Bulletin till sin nya plattform. Det är nästan så att man kan tro att kaoset på Bulletin har fått henne att inte bara lämna den redaktionen utan också de konservativa, ultrablåa åsikterna. Men låt dig inte bedras. Teodorescu Måwe kallar den groteska barnfattigdomen, mer än vartannat barn som är fött utanför Sverige lever i familjer med låg ekonomisk standard, för en underklass med etniska förtecken. Och det vi ska diskutera inför nästa års val är inte hur vi gemensamt ska lyfta dessa barn ur fattigdomen utan hur gränserna kan stängas ytterligare så att inte fler kommer hit.
Samtidigt publicerar Financial Times en graf som visar hur Sverige ligger näst högst upp på listan över de superrikas andel av bruttonationalprodukten (BNP). Sveriges dollarmiljardärers samlade förmögenhet utgör nästan 30 procent av BNP. Bara de rika i Ryssland äger mer av den totala ekonomin än de rika i Sverige. De superrika här äger alltså en större andel än superrika i länder som USA, Indien, Brasilien och Storbritannien. Länder som normalt förknippas med mycket större klyftor än Sverige. Dessutom har Sveriges superrika gynnats mer av pandemin, när krispaket har pumpats in på finansmarknaden, än de rika i de flesta andra länder. Och Sverige står också ut i jämförelse med andra länder i och med att här är förmögenheterna oftare familjebaserade, det vill säga ärvda, istället för förvärvade.
Artikelförfattaren Ruchir Sharma, som under flera år bevakat de superrikas förmögenhetsutveckling och de växande klyftorna, konstaterar att många progressiva i världen helt felaktigt fortfarande ser Sverige som ett socialdemokratiskt utopia, när klyftorna i själva verket har vuxit snabbast här i hela världen.
Det är uppenbart att de här två graferna, utvecklingen av andelen hushåll med låg ekonomisk standard i ena änden och utvecklingen av de superrikas andel av ekonomin i andra änden, hänger ihop. Det är inte de öppna gränserna som har skapat fattiga barn. Det är sänkta skatter för de rika och en urholkad välfärd. De superrika familjerna har tjänat mer pengar än någonsin på sitt ägande under pandemin när de statliga pengarna har flödat för att hålla näringslivet under armarna. Men barnfamiljer har fortsatt att vräkas från sina hem när pengarna inte räckt till hyran. Och pandemin har dödat de trångbodda och utsatta samtidigt som de superrika kunnat hålla avstånd i sina rymliga villor och se sina pengar växa på kontot.
Ojämlikheten är också geografisk. I lilla, fattiga Bergslagskommunen Hällefors är andelen fattiga barn bland utrikes födda nästan 90 procent. I rika Täby, där mottagandet av barn och familjer från andra länder har varit ytterst begränsat, är samma siffra knappt 20 procent. Siffrorna går igen även för barn som är födda i Sverige. Hällefors har högst andel fattiga barn med 33 procent. Täby är det bara några få procent.
Så nej, Teodorescu Måwe, det är inte en underklass med etniska förtecken vi ser. Det är en underklass helt enkelt – och den växer när skyddsnät som a-kassa och sjukförsäkring urholkas, när skolan blir allt mer segregerad och när välfärdens allt mer knappa resurser måste prioriteras.
Ska vi ha mindre klasser eller ska de äldre få någon minut mer hemtjänst per dag?
När moderatledda Täby stoppade flyktingmottagande mitt i flyktingkrisen och hän-visade till bostadsbrist, fortsatte Hällefors att erbjuda en bostad, skolgång och barnomsorg för barnen. Hade ansvaret fördelats jämnt hade statistiken sett annorlunda ut idag. Hade Täby tvingats bygga bostäder även för de som inte tjänar över miljonen så hade statistiken sett annorlunda ut.
De rika bygger murar kring sina förmögenheter och sina samhällen.
Det är de stängda gränserna som har skapat fattiga barn.
Men vi är överens om en sak. SCB:s mätning borde färga varenda frågeställning inför nästa års val. Barnfattigdomen måste bekämpas. För barnens skull. Och för allas skull. För ett samhälle där barn föds antingen in i fattigdom eller till ärva förmögenheter blir ett explosivt samhälle. Centern och Liberalerna har fått sina höjda rut-avdrag och sin slopade värnskatt. Men av den lilla passusen om att dagens växande ekonomiska klyftor ska minska har det inte blivit mycket.
LO presenterade sitt förslag häromveckan. En rättviseskatt för alla som tjänar över en miljon om året. Slopa samtidigt rut- och rot-avdrag. Höj skatten på kapital. Höj fastighetsskatten för rika. Och inför en ny arvs- och gåvoskatt. LO blir politiska, precis som de ska. Låt det vara starten på en ny klasskamp.
