Åtta procent av människans klimatpåverkan kommer från modeindustrin.

De här larmen har vi kunnat läsa den senaste tiden. Kläderna vi har på oss inte är bra för klimatet. De är vattenslukande, de är fulla av kemikalier, de släpper ifrån sig mikroplaster och de tillverkas av människor som arbetar under usla förhållanden med livet som insats.

Så frågan är, vad gör vi åt det. Kläder är något som vi behöver, barn växer och behöver nya vinterjackor, vuxna sliter ut sina byxor.  Vi kan inte helt sluta konsumera även om vi inte behöver så mycket kläder som vi tillverkar och köper idag.

Den svenska staten har svarat med att dra igång projektet Textilsmart som lanserades i början av september.

Tre myndigheter – Naturvårdverket, Konsumentverket och Kemikalieinspektionen – samarbetar kring en informationssatsning som ska öka konsumenters kunskap om varför dagens textilkonsumtion inte är hållbar och ge tips på mer hållbara val.

Du kan till exempel följa kampanjens Instragramkonto där du får veta att det är viktigt att alltid titta på tvättsymbolerna för att tvätta rätt och inte slita på kläderna i onödan, att det är bra att handla begagnat, att du kan köpa miljömärkta kläder och att det är bra att välja kläder av bra kvalitet som håller länge. Kampanjen riktar sig särskilt till unga, kvinnor och storstadsbor eftersom de konsumerar mer kläder än övriga grupper.

Visst, det är bra med konsumentinformation. När många människor väljer att köpa miljömörkt eller köpa begagnat så påverkar det politiken och ger politiken makt att ställa krav på företagen. Men det är en långsam process. Och om nu politiken, alltså staten, väljer att satsa pengar på att påverka konsumenterna för att sedan kunna påverka företagen så känns det som att det är en onödigt lång väg att gå.

En rapport från Mistra Future Fashion, ett av världens största forskningsprogram om hållbart mode visar att när det gäller den svenska konsumtionen av kläder så sker 80 procent av klimatutsläppen vid tillverkningen. Alltså handlar det inte om vad konsumenten gör på väg till och från butiken eller vad som händer när kläderna väl är hemma hos dig, utan om vad tillverkarna gör i fabrikerna och på bomullsodlingarna.

De senaste 15 åren har klädproduktionen nästan fördubblats, modetrenderna och kollektionerna växlar allt snabbare. Vi shoppar mer. Dels för att kläderna har blivit billigare på grund av massproduktion i låglöneländer men också för att modeindustrin vill att vi ska shoppa mer. Ett snabbare mode är mer lönsamt än ett långsamt och hållbart. Även om sopberget växer och fullt användbara kläder eldas upp. De unga kvinnor som kampanjen Textilsmart riktar sig till är samma unga kvinnor som utsätts för en massiv kampanj från modeindustrin som omsätter miljarder för att få dem att köpa mer och oftare.

För att konsumentmakt ska fungera måste konsumenterna kunna göra informerade val. När det gäller kläder är det mycket svårare än när det till exempel handlar om äpplen eller kaffe. För det första finns det inte en enhetligt och tydlig märkning av hållbara kläder. Det finns ingen Krav-märkning av kläder. Istället finns det flera olika som har olika kriterier. Förutom alla de egna märkningar med mer eller mindre seriöst innehåll som butiker och märken kör med. BCI, Better Cotton Initiative, till exempel som finns på flera svenska kedjor betyder inte att bomullen är ekologisk och hållbar, den betyder bara att det har används något färre kemikalier än för konventionell bomull.  För det andra är det svårt, till och med för den som verkligen försöker sätta sig in i klimateffekterna av produktionen av kläder, att få fram hela bilden. Tillverkningen sker i fabriker med begränsad transperens. Bomullen eller materialet kan komma från flera olika producenter i flera olika länder.
Det är med konsumentmakt som med demokrati, den fungerar bara riktigt bra när alla har tillgång till all information och kan göra informerade val.

Så vad behöver vi då för att få till en snabb omställning av modeindustrin så att vi som människor och konsumenter kan lita på att de kläder vi behöver inte leder till en klimatkatastrof. Vi behöver åtgärder som riktar in sig på de som faktiskt släpper ut. Regler för vad som får tillverkas och säljas.

Varför ska det vara okej att använda farliga kemikalier vid tillverkningen av kläder? Varför ska det vara okej att använda bomull som har odlats så att hela vattendrag har torkat ut? Och varför ska kläder få släppa ifrån sig mikroplaster som förorenar våra hav. Det snabbaste och effektivaste politikerna kan göra just nu är att se till att moderföretagen får ansvar för textilavfallet, så att det är de som får stå för kostnaderna när alla slängda kläder ska hanteras och återvinnas.