Valet 2018 gör den situationen ännu mer märklig. Det går inte att ha en stark regering som genomför reformer och skyddar medborgarna mot högervågen och en allt farligare ekonomi av ökande klyftor – inte om man har 60 procent av rösterna emot sig.

Det går då bara att ha en regering som administrerar det som borgerligheten accepterar. Och det skapar en nedåtgående spiral där ett motstånd aldrig byggs.

S, V och MP har fått igenom sina budgetar och tillsammans backar man.

Det som kallas att ”ta ansvar” har i praktiken handlat om att anpassa den ekonomiska politiken till det som M och de andra borgerliga partierna kunnat acceptera.

Det är viktigt att se att de frågor man drivit för att mota nyliberalismen, som ”rimliga” vinster i välfärden inte har blivit verklig politik.

Nu är det dags att inse att situationen inte blir bättre med en allians med samma storlek som de rödgröna och med ett starkare högerextremt parti. Det är då dags att gå i opposition.

Vi kommer få en minoritetsregering eftersom SD inte vill sitta och kompromissa bort sin nationalism och sin berättelse om ett Sverige i kris på grund av de 1,5 miljoner svenskar som är födda i annat land.

Man söker en roll som den Danskt Folkeparti har haft. Alla regeringar är svaga och beroende av rasisternas stöd.

Det går inte att bygga ett motstånd eller skapa den klimatpolitik som behövs med det minoritetsregerandet. Det är dags att gå i opposition och bygga motstånd från grunden.