BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det sista jag hör sägas är att det är en lång lina i dag.
Man kan förundras över hur snabbt, fullständigt och okritiskt idén om det kontantlösa samhället bemäktigat sig våra sinnen. Sverige tycks på gott och ont vilja leva upp till bilden av världens mest modernt framåtsyftande land. Fast den furiösa kampen för det kontantlösa samhället är ett exempel på när eftertanken går i baklås. Kontantfritt är coolt, liksom. Visar att man är med. Förseningsavgiften på bibblan? En pilsner på Orangeriet?
”Vi tar inte kontanter!” ”Nähä, så varför då?” ”Ja, det är en policy!”
Så varför? Här blir det oftast tyst.
Sanningen är att Varför-frågan sällan når längre än till den trendnödiga folksjälens reflexmässiga ”Kontanter–är–ute–kontantfritt–är–bra!”–fraser med bankernas pr-byråer som avsändare.
Man behöver inte likt undertecknad ha stått i en Kafkaartad tre timmars växlingskö på en italiensk bank för att se förtjänster med kort och kontantfritt. Men, med detta sagt, så är det inte det självklara för ALLA sammanhang. För trots sin välklang så är det kontantfria samhället påfallande ofta mer ineffektivt och tidsödande än old school kontanter.
Men så ändå. Att hala fram en ohipp papperstjuga till garderobiären tar liksom emot, när vi nu kan göra oss besväret att swisha summan.
I vems intresse?
De verkliga vinnarna på det kontantlösa samhället är storbanker, betalkortsföretag och IT-jättar. Det är ännu ett sätt för bankerna att ta kontroll över dina pengar och transaktioner, för Google och Paypal att kartlägga och algoritmera ditt liv ända ned i sänghalmen, ett steg mot en än starkare koncentration av ekonomisk makt i samhället.
Varje kortbetalning betyder klirr i kassan för banken och de som bidrar med klirret är vi själva – direkt eller indirekt. Det kontantlösa samhället är en omfördelning från de små till de stora.
Kontantfritt föser undan romska tiggarmuggar, stöter bort de svaga, de som inte genererar vinst.
Och då har vi ändå inte sagt något om Sårbarheten i det kontantavvecklande samhälle där bankernas IT-system kraschar lite nu och då, och där det med den ökade mängden buggar och IT-attacker synes alltmer ovisst att ditt Visakort levererar, när du som bäst behöver det.
Så vem tar smällen när det skiter sig? Inte banken.
Härmed uppmanas till att som Motståndshandling hysta in papperspengar och mynt likt grussingel i systemmaskineriet – så länge som det nu går. Att våga störa med Varför-frågan, fastän väl medveten om tomt ekande svar.
På så vis slår vi vakt om vår värdighet.
