Ett uppmuntrande resultat är att kolel minskar i Indien, samtidigt som solel ökar.

Denna utveckling sker trots att kol- och kärnkraftverk inte betalar för sina miljökostnader. Dessa subventioner av kärnkraft och fossil elproduktion motiverades med att elkonsumerande industri skulle få billig el för att kunna konkurrera väl med industrier i andra länder.

Men nu försvinner relevansen i dessa argument.

Förnybar el byggs nu utan att den behöver subventioner. Om man ändrade lagarna så att fossil elproduktion betalade full koldioxidskatt och om man tvingade reaktorägarna att kunna betala för stora reaktorolyckor, skulle utbygganden av förnybar el gå snabbare. Men priserna för kunderna skulle inte behöva öka. Kanske skulle de minska genom att sol- och vindel blev ännu billigare när industrin fick mer erfarenhet.

Genom att införa en koldioxidskatt på en del fossil kraftvärme har riksdagen påbörjat denna utveckling. Ett resultat av detta var att Stockholm Exergi beslutade stänga Sveriges sista kolkraftverk från årsskiftet. Detta är en viktig framgång för Sveriges klimatpolitik. 

Danmark har lyckats väl med sin utbyggnad av vindkraft. Sedan några år är kolkonsumtionen i Danmark lägre än i Sverige. Ska vi åter komma ner under dansk kolkonsumtion räcker det inte att Stockholm Exergi stänger Värtans kolkraftverk. Vi måste också minska kolanvändningen i industrin.

Det är lätt att se att förnybar el kan ersätta bensin och diesel genom att vi använder batteridrivna elbilar istället för bensin- och dieseldrivna. El har också ersatt fossila bränslen i en hel del industriella sammanhang för att värma ugnar eller smälta metaller. Men det som nu också blivit möjligt, är att använda billig förnybar el för att producera bränslen som sedan ersätter fossila bränslen i stålindustrin, i kemiindustrin och för produktion av motorbränslen.

Att bli av med fossila bränslen för elproduktion är ju bara ett första steg. Det är först om vi lyckats ersätta alla fossila bränslen som vi kan sluta öka halten koldioxid i atmosfären. 

Det enklaste sättet att producera bränslen från el är att med elektrolys dela vattenmolekyler till vätgas och syrgas. Vätgasen kan sedan användas för att ersätta kol när man skall reducera järnmalm till järn i stålindustrin. Vätgasen kan också användas när man omvandlar långa kolväten från biologiskt avfall till kolväten som kan användas i bensin och diesel.

Vätgasen kan också kombineras med koldioxid från till exempel en etanolfabrik för att producera metan eller metanol. Det kan vara en möjlighet att ersätta olja för fartyg.

Detta fullständiga ersättande av fossila bränslen har blivit ekonomiskt rimligt tack vare att förnybar el blivit billigare än priset på olja och ofta på fossil gas. Halva den svenska koldioxidskatten skulle göra svensk vindkraft billigare än kol. 

Samtidigt erbjuder denna bränsleproduktion en möjlighet att lagra stora energimängder över lång tid. Medan batterier är utmärkta för bilar eller för att lagra solel från dag till natt blir det dyrt att om man ska lagra el från sommaren till vintern – särkilt norr om polcirkeln. För vätgas är det produktionen som är dyr medan ett stort lager inte kostar lika mycket som batterier per energienhet.

Genom att bränsleproduktion bara kommer att drivas när elen är billigare än bränslen kommer dessa anläggningar stabilisera elpriserna. Skulle det bli stor brist på sol och vind samtidigt som elefterfrågan är hög kan man dessutom producera el från dessa bränslen.

Denna möjlighet i elsystemet gör det lättare att ersätta alla fossila bränslen, än att bara göra det i elproduktionen. 

Så bränsleproduktion från förnybar el kommer. De första små anläggningarna är byggda och fler är på gång. Thyssen-Krupp i Tyskland och stålindustrin i Sverige experimenterar med vätgas för stålproduktion.

En sådan utveckling driven av sol- och vindel är ekonomiskt möjlig att göra snabbt och i full skala över hela världen. Erfaren sol- och vindindustri kan skala upp snabbt. Produktionen av förnybar el har blivit billig och det är gott om förnybara resurser. Det är därför det är ekonomiskt möjligt nu. Dit nådde man inte med de stora industripolitiska satsningarna på kärnkraft på 1960- och 70-talen.

Till slut ett vill jag berätta att jag hade fel i min förra ledare. Jag var för negativ när jag skrev att detta kunde bli första året detta årtusende som koldioxidutsläppen från fossila bränslen minskade. Det är ännu inte helt klart hur det går i år. Elproduktionen med fossila bränslen ser ut att kunna minska. Men den globala transportsektorn tycks växa. Om några månader vet vi.