Två, tre grader kan låta lite, men det är det inte. Under senaste istiden var det fyra grader kallare än det är nu och då var Sverige täckt av ett kilometertjockt täcke av is. Tvågradersmålet är satt efter en beräkning som baseras på vad mänskligheten tros kunna hantera, och inte efter en nivå som är säker. Och om vi missar tvågradersmålet kommer vi enligt forskningen sätta igång effekter som det är orealistiskt att mänskligheten kommer kunna ha kontroll över.

Forskarna önskar att det politiska målet sätts lägre. Om uppvärmningen inte översteg 1,5 grader skulle vi kunna få behålla åtminstone hälften av världens korallrev. De flesta arterna skulle också hinna förflytta sig från de förändrade platserna på jorden. Då skulle det också finnas chans att hålla havsnivåhöjningen under en meter, vilket skulle innebära stor skillnad för många av de länder som ligger nära gränsen. Hälften av Nederländernas yta ligger under en meter över havet, och bara i Bangladesh väntas havsnivåhöjningen tvinga 30 miljoner människor att hitta nytt hem under det här århundradet.

Men vi berörs även på andra sätt. Till exempel hotar havsnivåhöjningen Mälaren som dricksvattentäkt för två miljoner svenskar om Östersjön bryter in.

Världen kommer att se annorlunda ut, och det bara om vi utgår från de politiska målen som vi själva satt upp. Om vi slår över målen, vilket vi med nuvarande åtaganden kommer göra, kan vi vänta oss ännu värre effekter. Hur det sedan kommer påverka flyktingströmmar, ekonomi och politik är en annan minst lika allvarlig fråga.

Men vi kan fortfarande förändra framtiden, och vi har fortfarande alla möjligheter att hålla oss till 1,5 grads uppvärmning. Men det innebär att vi måste ta situationen på allvar, vilket vi inte gör nu.
Om vi hade tagit problemet på allvar skulle vi behandlat situationen som krigsläge. Vi hade satt in enorma resurser till att utveckla teknik och anpassa samhällen, och medierna hade dagligen rapporterat om havsnivåhöjning, temperaturhöjning och den politiska utvecklingen.

Lösningen är att sluta släppa ut växthusgaser. Vi kan inte ha bensindrivna bilar, fula kolkraftverk eller flyga till Thailand som om det vore en söndagstripp till kusinen. Vi kan inte äta kött till varje måltid. Vi kan däremot ha ett modernt samhälle där vi transporterar oss tyst, säkert och fossilfritt. Vi kommer kunna använda el från förnybara energikällor och vi kommer kunna äta oss mätta, så länge vi anpassar maten. Det är ganska små uppoffringar, och det finns inget som hindrar oss idag. Politik och företag kan göra det lättare för oss att göra rätt, men till dess borde vi hitta ett bra liv även utan Thailand och kött. Det är det enda logiska och det är också vår skyldighet.