Med två månader kvar till EU-valet och ett halvår kvar till våra nationella val är det dags att klimatfrågan kommer upp på den politiska dagordningen. Den gröna tankesmedjan Cogito har gjort en sammanställning av vad regeringen har åstadkommit på klimatområdet. Rapporten visar att de nationella koldioxidutsläppen snarare har ökat än minskat. Naturvårdsverket uttrycker också oro över de tilltagande klimatförändringarna och menar i utvärderingen av de svenska miljömålen att: ”För att nå målet (om begränsad klimatpåverkan) krävs kraftiga svenska och internationella åtaganden och förverkligandet av dessa”.
Det är tydligt att Sveriges röst i klimatfrågan har tystnat. Regeringens generallösning på alla problem verkar handla om olika typer av skattesänkningar och skatterabatter. Utöver det tror regeringen att framtida tekniska innovationer kommer att lösa temperaturhöjningen och att det är konsumentens ansvar att förhindra den globala uppvärmningen. Som enskild individ finns det naturligtvis en rad metoder för att minska sin egen påverkan på klimatet. Du kan handla ekologiska och närproducerade varor. Du kan köra bil som går på el i stället för bensin och du kan sänka inomhustemperaturen.
Men klimatfrågan kommer aldrig att lösas genom konsumentens ändrade beteende. Det som behövs är ett helhetsgrepp med ett gemensamt ansvarstagande och en regering som har en vilja att möta klimatutmaningen.
Det gäller att formulera om problemet och ändra perspektiv från klimatet som en miljöfråga till en utvecklingsfråga. Nästa år är det klimattoppmöte i Paris och Sverige måste visa i vilken riktning vi måste gå och ta på sig den ledarroll som tidigare har utlovats. Vad krävs då för att axla vårt gemensamma klimatansvar?
Subventioner till fossila bränslen måste upphöra och i stället riktas till förnyelsebara energikällor. Globalt subventionerades år 2011 de fossila bränslena sex gånger så mycket som förnyelsebara energikällor. I Sverige går 50 miljarder kronor till subventioner som är riktade till miljöskadliga verksamheter. Det är inte hållbart.
Arbetstidsförkortning är en annan viktig
reform för ett hållbart samhälle. En 30-timmars-vecka skulle ge människor mer tid till att utveckla det sociala kapitalet och att delta i demokratin mer aktivt än att bara rösta var fjärde år. Det skulle också innebära att vi minskade vår slit- och slängkonsumtion och i stället styr in på en väg som bidrar till ökat välstånd och minskad klimatpåverkan.
Handeln med utsläppsrätter måste också omvärderas. Det är upp till varje medlemsland i EU att avgöra huruvida de vill sälja eller annullera överskotten. De utsläppsrätter som Sverige hade över 2013 såldes av, vilket inte ökade de globala utsläppen, men däremot hade kunnat minska dem genom annullering.
Det här är några förslag på hur en regering med intresse för klimatfrågan skulle kunna agera. Det förhåller sig dock mycket tveksamt efter åtta år med allianspolitik att tro på att samma regering plötsligt skulle vakna ur sin klimatkoma.