Utanför mitt Hemköp sitter en kvinna på en bit wellpapp. Med några få undantag har hon suttit där varje gång jag gått för att handla sedan slutet av september. I takt med att kylan blivit värre har hon fler lager kläder på sig. I går skymtades bara hennes nästipp och ögon. Vi hälsar med ett snabbt hej, ibland lägger jag några kronor i hennes mugg som pryds av en bild på hennes barn.
De senaste åren har tiggarna tagit plats vid torg och gatuhörn och blivit ett bestående inslag i stadsbilden. Ingen verkar ta sitt ansvar för att ge dessa människor tak över huvudet. De får sitta där de sitter. Det finns inga resurser, socialtjänsten går redan på knäna.
En del kommuner väljer alternativet att skjutsa hem människorna till deras hemländer. I vår grannkommun Borås kördes 44 tiggande människor hem i mitten av december. Förra söndagen kom ett 20-tal av dem tillbaka. Enligt kommunalrådet Lena Palmén (S) är kommunen helt maktlös och kan inte erbjuda någon mer hjälp.
”Vi kan inte ha beredskap och vi kan inte ta hand om alla, det går inte”, säger hon till SVT:s Västnytt.
Hon ber därför regeringen att ta sitt ansvar
Enligt Michael Anefur, regeringens nationella hemlöshetssamordnare, faller dock ansvaret helt och hållet på kommunen. Men först om man hamnar i vad socialtjänstlagen klassar som akut nöd, då har kommunen ett ansvar att erbjuda några mål mat, tak över huvudet en natt eller två och en biljett hem.
”Det är i kommunen man vistas och det är kommunen som har det yttersta ansvaret”, slår han fast i Västnytt.
Tidigare har Michael Anefur uttryckt att tiggeriet är något Sverige måste vänja sig vid.
”Med den fria rörligheten kommer de här problemen”, sa Michael Anefur, till Västnytt i somras.
Enligt regeringens utsedda samordnare är det alltså den fria rörligheten som är boven i dramat och regeringen kan därmed lyfta sin hand från ”problemet”. Lämpligt.
Därför arbetar Socialstyrelsen nu med att ta fram riktlinjer över vilka lagar som gäller i frågan.
Vilka lagar som gäller. Inte vilket ansvar som vore på sin plats.
Som bekant har den sittande regeringen sänkt skatten rejält de senaste åtta åren, i samband med årsskiftet infördes det femte jobbskatteavdraget och gav någon hundralapp mer i plånboken för dem som arbetar. Bara det femte jobbskatteavdraget kostar staten tolv miljarder kronor i minskade intäkter. Alla skattesänkningar har inneburit att det statliga stödet till kommunerna har minskat rejält.
I takt med att många människor har fått det sämre har kommunernas resurser för att hjälpa krympt. Felet i den meningen är stort.
I Göteborg bistår staden med bidrag på 4,4 miljoner till den idéburna sektorn, pengarna går bland annat till natthärbärgen för EU-medborgare.
De ideella krafterna gör vad de kan och mäktar med, i julas pågick insamling av mat och kläder till EU-migranter i flera städer runt om i landet.
Tyvärr räcker det inte långt i sammanhanget. Det är dags att regeringen, såväl som EU, tar sitt ansvar och skjuter till resurser.
Det är kallt ute, det är bråttom.
Sanna Schiller
Ombudsman för Vänsterpartiet och skribent på bloggen Alliansfritt Sverige