Nu ser vi resultaten. En intern undersökning på landstinget visar att en av fyra anställda inte rekommenderar andra att ta anställning i Landstinget Västernorrland. Det är allvarligt. Kostnaderna för stafettpersonal har som bekant ökat och sjukskrivningstalen är högre än någonsin. Budgetprognosen sluttar nedåt. Och nu är det dags att spara igen. 

Vad skulle ha gjorts då och vad borde göras nu? Jag anser att det nu, liksom då, är dags att göra genomgripande strukturförändringar. Det kom ett tjänstemannaförslag i höstas, men ni som har följt debatten vet att det skickades tillbaka från politiken till tjänstemännen för ytterligare en runda för att se över vad mer det kan sparas in på. 

Jag tror på förslaget att högspecialiserad vård som utförs mer sällan görs på ett ställe, vilket gör att det blir långt att åka för en del. Slutenvård som behövs kontinuerligt skall vara tillgänglig på samtliga av våra tre sjukhus. Att primärvård skall finnas tillgänglig i hela länet och jämnare fördelat per capita än nu anser jag vara en självklarhet.

Vi har fått en skattehöjning för länets hälso- och sjukvård. Det går väl an, förutsatt att vi skattebetalare får en strukturförändring i retur som leder till en stabil ekonomi och en förträfflig hälso- och sjukvård. Skattehöjningen ska inte vara en quickfix för att få ekonomin i balans och sedan köra på som vanligt med generella neddragningar. De har bevisligen genom de senaste decenniernas historik inte lett dit det var tänkt. Vad händer annars om några år? Ytterligare skattehöjningar? Det tror jag nog alla är överens om inte är okej. Det går ju inte att vänta år ut och år in på beslutet. Det måste tas. Det är utrett nog nu. 

Det är många starka känslor som styr debatten kring de tre akutsjukhusen i länet och mer än en gång har sanningen varit på maskerad när olika fakta och åsikter presenteras, vare sig det är i rapporteringen i lokala media eller i sociala medier. 

Det är ingen sanning att landstingets hälso- och sjukvård skulle vara sämst i Sverige rakt av, vi har generellt en hög kvalitet, Sundsvalls sjukhus är Sverigeledande inom flera områden, men det finns som bekant vissa utvecklingsmöjligheter, att minska vårdköerna är en av dem. 

Det går inte att hyvla ner mer på Länssjukhuset i Sundsvall nu. Ska personalen som arbetar där kunna leverera den vård som både uppdragsgivarna och invånarna förväntar sig så måste de tilldelas resurser för att klara av att göra sitt jobb. 

Ett flertal anställda har kommit med kloka inlägg och förslag, det blir många likes på Facebook när de mediaartiklarna delas. Det räcker dock inte, det är dags för oss medborgare att stötta och kämpa för att Sundsvalls sjukhus ska tilldelas rimliga resurser att klara sitt uppdrag, Det är viktigt inte bara för Sundsvallsborna, sjukhuset är också närsjukhus för våra kringkommuners medborgare. 

Det måste också bli tydliga uppdrag för vem som gör vad på länets tre sjukhus. Och där anser jag att vi lokalpolitiker och partiaktiva har en viktig uppgift att fylla, vi måste ta en ledande roll och lyfta upp frågan till debatt nu. 

Till sist – nu får det vara nog med fallskärmsavtal. Punkt!