Det behövs fler skyddsombud, det gör det verkligen. 
Men vad är det för skyddsombud regeringen menar? 

Det blir tydligt i mitten och i slutet av uppdraget. Först konstaterar man att ”skyddsombuden har en viktig roll i att skapa säkra och trygga arbetsplatser och företräder alla arbetstagare på arbetsplatsen, oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte”. Sedan meddelas att ”regeringen anser att åtgärder behöver vidtas för att fler arbetstagare än i dag ska vilja engagera sig som skyddsombud, oavsett om skyddsombuden respektive arbetstagarna har en facklig tillhörighet eller inte”.



Med ens blev det tydligt vad det är för några man letar efter. Det är alla de som idag trampar runt på sina arbetsplatser och vill bli skyddsombud men som hindras att bli det för att de stora fackföreningarna i Sverige, enligt regeringspartierna, har monopol på uppdragen. Och så är det såklart Sverigevännerna också. De som råkar ha politiska uppdrag för Sverigedemokraterna och självklart inte vill vara med i vad man tycker är en sossemaffia – det vill säga Sveriges fackföreningsrörelse, framför allt den på arbetarsidan.



Allt arbetsmiljöarbetekommer att bli bättre om det här med facklig tillhörighet inte längre är en skyddsombudsgrej. Det är det underförstådda med uppdraget. 

Det är vad ett gäng kränkta SD:are drivit sedan länge – och som nu kan bli verklighet i och med stödet från regeringspartierna. I framtiden finns skyddsombud som inte bär några tunga fackliga ryggsäckar. Istället är de fria, obundna. 

Precis som det var i början av 1900-talet, faktiskt.

1912 fick Sverige sina första ”skyddsombud” i och med att den första lagstiftningen som handlade om att skydda arbetskraften kom, efter en lång kamp från arbetarrörelsen. Det var i efterdyningarna av storstrejken 1909 då sittande regering kände sig tvungen att göra något för att lugna arbetarna. Men någon trygghet fanns inte för de första som försökte föra sina arbetskamraters talan. De första arbetsombuden utsågs av arbetarna – inte av fackförbunden. Värvningen gick trögt eftersom konsekvenserna var lätt uträknade. Att ställa sig i frontlinjen och kanske gå i konflikt mot sin arbetsgivare medförde med största sannolikhet svåra konsekvenser. Många trakasserades. Många förlorade sina arbeten. Uppdraget var, förståeligt nog, inte populärt.

Åren och decennierna som gick växte missnöjet över uppdraget, från dem som behövde det som mest: den arbetande befolkningen. Kritiken gällde ombudens begränsade handlingsförmåga och deras underkastelse under sina arbetsgivare. Arbetsmiljöarbetet gick inte framåt med skyddsombud som styrdes av sina chefer. 

Under 60-talet visade en rapport att skyddsombuden i praktiken saknade inflytande på arbetsplatserna. Deras arbete hade inte inneburit behövliga förbättringar – snarare hade uppdragen i många fall gått ut på och använts till att medverka i arbetsgivarnas rationaliseringar och försämringar av verksamheterna. 



1974 trädde den nu gällande arbetsmiljölagen i kraft och gav skyddsombuden en modern, världsunik och utökad tyngd och styrka. Bland annat fick man rätt att helt stoppa farligt arbete i väntan på myndighetsbeslut. 



110 år efter att de första, i princip helt rättslösa, skyddsombuden skrevs in i svensk lag upplever skyddsombud svårigheter och motstånd från arbetsgivarsidan. När undersökningar gjorts kring hur skyddsombud har det på sina arbetsplatser och i sina uppdrag har svaren generellt gett en mörk bild. Var tredje har hindrats i sina uppdrag i och med att man inte fått medverka i arbetsmiljöarbetet och inte fått för uppdraget nödvändig information. Var tionde har motarbetats aktivt. Lika många har trakasserats. Många skyddsombud vittnar också om att man utsatts för hot eller våld från arbetsgivarna. 

Tack och lov då, att de har sina fackförbund i ryggen. Inte för att facken kan lösa allt, men för att de flesta sannolikt annars inte hade haft kvar sina jobb utan det fackliga stödet när det har behövts.



Och det är nu, idag. Samtidigt som regeringen vill utreda hur vi, åtminstone delvis, ska kunna komma tillbaka till en svunnen tid igen: Innan facken lade sig i. Innan det blev omständligt och svårt att göra sig av med bråkiga skyddsombud. När varje ledning kunde se till att rätt personer blev valda.