Annie Croona: Det är inte maktskolan som avgör V:s framtid

Det händer att jag blir tillfrågad att vara med i radio eller tv men i slutändan inte bjuds in, eftersom min åsikt är för mellanmjölk. 

De vill ha tydliga åsikter. Jättearg eller jätteglad (helst jättearg). Men ibland är känslan ”jahapp”. Man tycker lite si, lite så. 

Ungefär så känner jag när jag läser om Vänsterpartiets regeringsskola, där näringslivstoppen Jacob Wallenberg är en av coacherna. 

Men: misströsta inte! Skarpa åsikter kommer. De handlar bara om ett annat parti. 

Vad gäller V:s regeringsskola: det är knappast en bra idé att partiet som ska vara det mest progressiva blir lite mindre utmanande och lite mer sossiga – för det är väl, i grova drag, vad det handlar om.

De är trötta på att vara dörrmattor.

Men jag förstår varför de gör det. De är trötta på att vara dörrmattor. Och kanske behöver V tränas i metod och retorik för att öka sina möjligheter att påverka. 

S borde nicka instämmande: det är ju ett stående krav från dem att V ska slipa ner sina kanter. Men nej, de skrattar snarare åt initiativet. På Aftonbladets S-märkta ledarsida råder en nedlåtande ton.

Och det är just det som är problemet. Det är inte V:s maktskola som avgör om de sitter i regering efter nästa val – det är Socialdemokraterna. Och S tycker verkligen inte om V. 

Därav ”jahapp”-inställningen till V:s regeringsskola. Det finns större saker att oroa sig över.

När regeringen meddelade att det blir ett vandelskrav för medborgarskap protesterade MP och V. S, däremot, sa att det är “ett steg i rätt riktning”. Jag citerar tidigare V-toppen Ali Esbati: MOT VAD? 

Målet är så klart ett regeringsskifte 2026. Men jag undrar, återigen, vad vänstern ska med makten till om inte för att driva vänsterpolitik. Om S är intresserade av det borde de rimligen vara intresserade av V.