Woke är ett ord som från början betydde en person som är medveten om frågor kring social rättvisa, som rasism och ojämlikhet. Senare har det kommit att användas som ett slags skällsord i konservativa kretsar.

Det har blivit som en hink där man kan slänga in allt som man inte gillar. Wokeismen. Det finns många exempel genom de senaste åren.

Ungerns premiärminister Viktor Orbán, tycker exempelvis att hbtq-personer och migration är en del av “woke-kulturen” som han vill bekämpa. I Florida har politikerna på anti-woke-sidan gått längst. Hotet har blivit så stort för dem att skolorna har förbjudit böcker av eller med homosexuella eller svarta människor. Den rörelsen sprider sig snabbt genom delstaterna i USA. De säger att de största woke-problemen är “critical race theory”, könsteori och queerteori.

Förut hette den här hinken “identitetspolitik”. Innan dess var det “politisk korrekthet”. Alla som har ägnat sig åt frågor kring rasism, sexism och homofobi känner igen det här.

Den ideologiska kampen beskrivs inte längre som en konflikt mellan kapitalister och socialister, utan mellan woke och anti-woke. Under Kalla Kriget fanns det en tydlig höger-vänster-konflikt. Kampen mellan arbete och kapital. Idag har den suddats ut. Då är det inte längre relevant med de rörelser som stod för den gamla konflikten. Starka åsikter ersätter nyanserad debatt, och kulturkriget blir det nya Kalla Kriget.

Anti-woke-influencers som Chaya Raichik med Libs of TikTok försökte stoppa drag show-artister från att läsa böcker för barn i USA. När hon sa att artisterna försökte sexualisera barn, så gjorde den nu uteslutna Sverigedemokraten, Jonathan Sager, också det. Ofta används samma argument mot “woke” i olika länder.

Därför kan traditionella socialdemokrater och feminister ställa sig på samma transfobiska sida som Sverigedemokrater. Och fiendens fiende kan ju bli en vän. Därför är det enkelt för Donald Trump att alliera sig med Putin, Orbán och deras konservativa vänner. Även om de inte kommer göra USA stort igen. Det ledande skiktet i USA:s republikanska parti består idag av anti-woke-politiker.

Men tydligast är fantasin kring så kallad cancelkultur. 2022 tillsatte utbildningsminister Mats Persson (L) en utredning på universitet och högskolor för att bevisa hur tystnadskultur och utfrysning hotar forskares frihet. Högern hyllade initiativet. Två år senare kom utredningens slutsatser. Det största hotet mot den akademiska friheten var inte wokeismen, utan den politiska styrningen.

En annan som påstår sig ha varit drabbad av cancelkulturen är J.K. Rowling. Hennes anti-wokeism har tagit sig i uttryck genom transfobi. Hur cancelled är hon egentligen, när hon tjänar miljontals pund varje år?

Och precis som hon håller på att bli cancelled, menade Rysslands president, Vladimir Putin, att att de blir cancelled av västvärlden efter deras fullskaliga invasion av Ukraina. Nu måste väl det begreppet spelat ut sin roll?

En gång i tiden var det vänstern som var rebellerna. Idag är det inte längre så. De som är anti-woke ses som rebeller, och wokeismen som makthavare.

Genom att utmåla den största ideologiska konflikten som en woke-elit mot vanliga människor, så blir det ju lätt att välja sida. Så det är inte konstigt att folk blir arga när de tittar på TV och det dyker upp människor som är icke-vita, kvinnor eller transpersoner, där de minst förväntar sig det. Men den konflikten finns inte på riktigt. Ju tidigare vi visar det, desto större skillnad kommer vi göra.

Tanvir Mansur är sommarskribent på Dagens ETC:s ledarsida.