Jag hade hellre sagt upp mig än verkställt utvisningen av en sexåring till ett land där det saknas anhöriga samtidigt som det finns närstående i Sverige som vill adoptera. Trodde vi skippade ursäkten "jag lydde bara order" efter 1945.
— Carl Melin (@CarlMelin)
October 17, 2018
Själv funderade jag över lämpliga civila olydnadsaktioner. Just som jag började skriva en rasande text om fallet kom så beskedet att utvisningen är stoppad tillsvidare – en stor lättnad. I skrivande stund har ytterligare 10 000 anslutit sig. Migrationsverket uppger sig inte ha låtit sig påverkats av protesterna, men anser att här finns omständigheter som måste utredas vidare.
Det är hög tid att återinföra särskilt ömmande omständigheter som skäl att få stanna. I detta fall hade det dock inte behövts, menar Oisin Cantwell i Aftonbladet, eftersom lagens förarbeten anger att en avliden förälder ska vara skäl för barn att få uppehållstillstånd.
Att Migrationsverket inte känner till den redan mycket strikta lagstiftningen är skrämmande. På eget bevåg vill de gå ännu längre, ivriga att förverkliga det uppenbart överordnade målet om att så få utlänningar som möjligt ska rota sig på svensk mark.
Som om fascisterna redan tagit makten i Sverige. Som om asylrätten redan var avvecklad.
Varje gång de största partiernas företrädare får frågor om hur de tänker kring alla som drabbas av den åtstramade migrationspolitiken och av bristen på rättssäkerhet i processerna svarar de undvikande med att skylla på EU eller med att upprepa mantrat att vi inte kan riskera att få en situation som hösten 2015.
Vi har alla som inte får träffa sina barn eller föräldrar på flera år, alla unga ensamkommande som väntat länge på besked, av vilka många nu hänvisats till att sova utomhus, har självmordstankar men ändå kämpar på med skolan, därtill alla som utvisas till Afghanistan och riskerar att dö i det krig som ännu pågår där. Vi har de konvertiter och homosexuella som riskerar döden om de utvisas, men som Migrationsverket inte tror på, och många fler.
En av dessa konvertiter var 20-årige Mahmoud, som kom till Sverige som 17-åring och kom att bli aktiv i Jönköpings pingstförsamling. Hans kristna tro bedömdes inte som genuin av Migrationsverket, varför han för ett par veckor sedan fick avslag. Några dagar senare tog han sitt liv. Antalet självmord är tio gånger högre i gruppen unga ensamkommande som fått avslag eller som väntar på besked, än bland svenskfödda jämnåriga. Enligt forskare vid Karolinska Institutet är det siffror som saknar motstycke globalt.
Ett annat aktuellt offer för den tillfälliga lagen är Ahmad, 29-årig statslös palestinier, som kom till Sverige 2017 och som nekades hjärttransplantation eftersom en sådan kräver permanent uppehållstillstånd för att kunna följas upp med vård och observation. Avslaget kom i augusti, men överklagades och revs upp av migrationsdomstolen 5 oktober. Ahmad skulle alltså få stanna, men då var det redan försent. Ahmad avled en vecka senare.
Vi var aldrig nära någon systemkollaps, även om det blev en del övertid för många handläggare. Vad jag tror att Löfvén och de andra menar med mumlandet om hösten 2015 som något slags skräckscenario är att det var Sverigedemokraternas opinionssiffror den hösten som är vad de till varje pris vill undvika. Vi vet vilken majoritet i riksdagen som röstade igenom denna barnfientliga lag. Om du sätter människan framför systemet: låt dem veta att Denis, och andra som behöver stanna inte är ensamma.