Jag föreställde mig då att jag som vuxen skulle bo i en ekoby, odla och skriva. Det mesta blev annorlunda. Jag lever nog ungefär det liv jag vill, men inser att mycket behöver förändras. Det räcker inte att undvika kött, inte ha bil och att dra ner på flyg.
Vi måste göra mycket mer och det måste göras tillsammans, politiskt.

I dag avslutas Klimatriksdagen i Stockholm med en stor klimatmarsch från Humlegården till Mynttorget. Klimatriksdagen är en partipolitiskt obunden konferens som samlar forskare, experter och engagerade opinionsbildare, med syfte att rösta fram de viktigaste förslagen för klimatet, och bidra till att frågorna ges sitt rättmätiga utrymme.

ETC skriver ofta om klimat och miljö, men som Axel Andén skriver i tidningen Medievärlden är det annars en rätt begränsad skara vetenskapsjournalister som bevakar dessa frågor. Även om de gör det bra är det helt sant men orimligt att ”miljöfrågorna betraktas som ett specialintresse fast det är svårt att se att något skulle ha större allmänintresse än livsbetingelserna.”

Med Moderaterna och Sverigedemokraterna har nu samtliga riksdagspartier släppt sina budgetförslag. Jag ser på Aktuellt och expertkommentatorn Mats Knutson kommenterar övergripande likheter och skillnader mellan de traditionella blocken och vilka SD har mest gemensamt med. Ganska sövande och inget nytt, men jag kvicknar till när han talar om hur de stora partierna ”anpassat sig till väljarnas viktigaste frågor – sjukvård, invandring, lag och ordning”.

För det stämmer inte, även om dessa frågor är i topp i Novus mätning. För det första ligger sjukvård på 23 procent, långt före de 15 procent som invandring och lag och ordning båda ligger på, något som inte avspeglas särskilt mycket i partiernas utspel.
För det andra finns bland dem som uppger dessa som sina viktigaste många som anser att vi har råd med en human flyktingpolitik och som ser att rättssäkerheten är satt ur spel för flyktingar, våldsutsatta och andra. Som inte förstår hur rätten för utsatta på samhällets botten att be om hjälp kan ifrågasättas, när samtidigt nazister tillåts hetsa och sprida skräck.

Lag och ordning är inte nödvändigtvis en högerfråga. Ordning för vem? Störande inslag i gatubilden för vem?

För det tredje har SD, M och S gjort allt för att underblåsa rädsla, måla upp bilden att Sverige står inför systemkollaps på grund av flyktingmottagande. De skapar själva opinion och är synnerligen selektiva i vems oro de väljer att lyssna till.

Klimatförändringar och miljöförstöring är nämligen enligt SOM-institutet vad som oroar väljarna mest. Bland de första åtta frågor som oroar är hela fem relaterade till miljö. På tredje plats finns oro över terrorism, på sjätte oro över ökad främlingsfientlighet och därefter oro över organiserad brottslighet. Betydligt fler oroar sig över ökad främlingsfientlighet (ja, rasism är ett bättre ord) än över ökat flyktingmottagande. Delas statistiken upp på kön står det klart att det är flyktingfrågorna där kvinnor och män skiljer sig åt mest på gruppnivå. Den enda fråga där män är mer oroade är över ökat mottagande.

Jag deltog inte i någon demonstration på första maj, som jag brukar, utan tog barnen och drog till bror och mor i Hälsingland. Att traska runt i naturreservatet Hornslandet och spana efter havsörn, andas och elda. Vi gick där på stenstranden och förundrades över att denna plats varit i princip oförändrad sedan stenåldern.
Vi kan inte göra ogjort vad den moderna människan gjort, men vi kan välja en annan framtid.

Långt ifrån är jag någon expert, men så pass informerad att jag inser att ingen fråga kan vara viktigare än klimatet. Den svaga mediabevakningen och de största partiernas låga ambitioner här är inget mindre än ett stort svek.
Så låt oss ses i klimatmarschen eller på andra barrikader, och kräva plats för klimatet i valrörelsen.