Ojämlikhet handlar inte så mycket om gissningar och magkänsla. Det mesta vet vi redan. När SCB mäter låg ekonomisk standard i befolkningen syns tydliga skillnader om du är född i Sverige eller utomlands. Mer än 40 procent av utrikes födda barn som bor i Sverige har varaktigt låg ekonomisk standard, jämfört med fem procent av barnen som är födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar.
Samhällets periskopkikare kan då och då hamna rätt, och se och identifiera något som faktiskt är ett problem. Men i Sverige finns det så många som i princip alltid kommer att leva ur medialt och politiskt sikte, som bakgrundsfigurer i en större berättelse. Det är ofta fattiga och låginkomsttagare.
Förra året uppgav nästan hälften av alla unga i åldern 16–25 att de någon gång under året behövde ekonomisk hjälp av föräldrar eller närstående för att klara nödvändiga utgifter. Även där är andelen ännu högre hos utrikes födda unga och unga med funktionsnedsättning.
Strax över 17 procent av landets unga säger att de vid ett eller flera tillfällen under 2021 hade svårt att klara löpande utgifter, som mat och hyra. Över 20 000 unga har skulder hos Kronofogden och över 50 000 har fått betalningsförelägganden. Andelen ökar sedan ungefär fem år tillbaka.
När unga vill jobba och försörja sig innebär korta deltidsanställningar eller tidsbegränsade anställningar att den ekonomiska otryggheten blir som inbyggd. Du ska förvänta dig en utsatthet, att få ”kämpa” eller slita i ett system som är byggt för att hela tiden pressa dig ännu mer – helt i onödan och bara för sakens skull. Lägg till kopplingen mellan otrygga anställningar och dålig arbetsmiljö så har du en parallell arbetsmarknad för unga med sadistiska inslag.
Det är en historisk och svekfull reträtt.
Stig Sjödin var en arbetarförfattare som växte upp i skuggan av det gamla bruket i Sandviken. Han jobbade i järnverket, kände ett bildningsraseri och längtade efter lyriken. Sjödins dikter handlar ofta om kärlek och naturen, men nästan alltid också om människovärdet. Vad livet är värt. År 1946 publicerade han sin kanske mest kända och citerade dikt.
Motsträvigt och med hjärtat fullt av trots
erkänner jag detta;
det var inte sotet, dammet, smutsen
inte heller hemgången med musklerna
skälvande i kramp och ögat urgröpt
av nätters vaka,
inte heller valkarna,
som var förnedring.
Nej, det var den osynliga nåden
Att få slita ut sig,
den stora favören att få välja,
där val ej fanns.
Att det är förnedrande att förväntas välja där val ej finns är lika sant då som nu, särskilt för landsbygdens, förortens och arbetarklassens unga. Och den känslan är farlig om den inte hanteras på rätt sätt.
Shannon Foley Martinez är rådgivare för Peril, Polarization and Extremism Research Innovation Lab, ett center som jobbar med forskningsbaserade lösningar på den ökande radikaliseringen av unga. Martinez skriver om hur samhället på bästa sätt kan möta och hjälpa de som hamnat snett. Att vara utsatt, ekonomiskt eller socialt, är en identifierad risk för radikalisering, och när Peril listar riskfaktorer är det svårt att inte koppla det till situationen för unga i Sverige.
Högst risk löper de unga som känner hopplöshet, maktlöshet, att samhället är hotfullt, att de inte syns och hörs, att de var menade för något annat, att de har blivit manipulerade eller ljugna för, att de är utan framtid och att deras mest grundläggande behov aldrig möts. Det som oftast saknas är en känsla av tillhörighet, egen och stark identitet och en känsla av att du faktiskt kan påverka.
Att du har val och kan välja på riktigt, alltså.
Säpo stämmer in och säger att parallella samhällen göder extremism.
Politik handlar inte om de som har lyxen att tänka på politik som ett spel, eller om vilka frågor som är vänster eller höger. Det handlar om det som finns mellan golv och tak, mellan de som lever rika och fullständiga liv fullt av möjligheter och de som pressas och slits sönder och samman av samhällets långsamma våld.
Den som i efterhand gång på gång ställer frågan om vad som gick fel när unga radikaliseras har valt att inte se svar som redan finns.
