Det är ju en partisekreterares roll att parera journalisters frågor och läxa upp sina partimedlemmar i vad de anser är partiets linje. Ibland blir motargumenten så taskiga, som att använda hafsverk om sextimmarsdagen.
Redan i mitten på 90-talet då jag gick med i Vänsterpartiet diskuterades sex timmars arbetsdag. Några engagerade kvinnor ansåg att de hade tagit fram alla argument och var besvikna över att frågan ändå inte lyftes.
Därför mottar jag med glädje nyheten att 2014 års partikongress beslutat att Vänsterpartiet ska driva sextimmarsdagen aktivt. Det är en fråga som är både konkret och visionär – som visar vägen in i framtiden. Det gör inte parollen Inte till salu. Det är en slagkraftig men defensiv paroll. Att vilja ha sex timmars arbetsdag är mer. Visst är den genomförbar, Vänsterpartiets arbetsgrupp var noga med att lyfta fram det enkla – det kostar mindre än regeringens jobbskatteavdrag – och jag tror dem.
Men det är också en symbolfråga för ett parti som påstår att de vill förändra samhället. Att förkorta arbetstiden är att förändra synen på arbete. Våga påstå att vi måste arbeta mindre för att förbättra samhället.
Det finns många olika argument och olika debattörer lägger betoningen olika.
Den marxistiska betoningen menar att sextimmarsdag innebär en förskjutning till förmån för arbete i den grundläggande konflikten mellan arbete och kapital. Låt den som arbetar få en större del av mervärdet genom att sänka arbetstiden utan att sänka lönen.
Feministen betonar hur viktig sextimmarsdagen är för att dela på det obetalda arbetet med barn och hushåll. I kombination med individualiserad föräldraförsäkring och begränsat övertidstak minskar det incitamenten för arbetsgivare att diskriminera kvinnor då kvinnor i mindre utsträckning skulle ta ut merparten av föräldraförsäkring och arbeta deltid.
Klimatisten menar att mindre arbetstid innebär mindre konsumtion, och mindre konsumtion innebär mindre miljöförstöring och växthuseffekter.
Inför valet står Vänsterpartiet starkt – en partiledare som är korrekt, påläst, seriös. En partisekreterare som är intellektuell och som positionerat sig väl genom att skriva en sanslöst bra bok (Reinfeldteffekten) som analyserar det politiska läget bättre än vad de professionella politiska analytikerna gjort.
Det som fattas är företrädare som kan elda massorna. Det finns olika kvinnor som i olika tider drivit sextimmarsdagen. Inför denna kongress är det Ana Rubin som ska ha mycket av äran. Hon kan mobilisera, engagera, prata till både hjärna och hjärta. Gör henne (avlönat) till en av partiets ansikte utåt i valrörelsen, låt henne få sätta landet i brand för den så efterlängtade sextimmarsdagen. Vi behöver även dem som vill ha sex... timmars arbetsdag.