Den politiska paniken på högerkanten fortsätter. Från Alliansen och sverigedemokrater kommer nu misstroendeförklaringar var och varannan dag. Det handlar om allt från små skattehöjningar till elaka konsekvenser av outsourcing och privatisering för Transportstyrelsen, resultat av en förvaltningspolitik alliansen själva har varit med och infört.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
En jämn ström av hot, hat och järnrörshuliganism har under en tid strömmat ut från Sverigedemokraterna. Nu kommer det dessutom en strid flod av tokigheter också från Moderaterna. Från att vilja samarbeta med Sverigedemokraterna till att bedriva internt krypskytte och, i media, tvinga bort partiledaren. Vi ser ett gäng i huvudsak äldre gubbar formligen avrätta en kvinnlig partikamrat inför öppen ridå för att sedan hoppas att de sjunkande opinionssiffrorna ska vända utan att behöva byta politik. Moderaterna som tidigare kallade sig ”arbetarpartiet” pratar numer samma språk och ibland ur samma mun som sverigedemokrater. Vissa menar att moderater aldrig har varit snälla mot varandra. Kuppmakare. Självskadebeteende. Beskrivningarna förskräcker. Väljarna flyr.
Sverigedemokraterna har uppenbarligen fått en likasinnad lekkamrat. Hur kommer det sig? Är alla moderater så utstuderat elaka och hjärtlösa som de lyckas framstå i medierna? Nej, så klart inte, men däremot tror jag vi ser isbergstoppen av en partikultur som smittats av något konstigt. Och en partikultur yttrar sig kollektivt och drar med sig fler. Vissa kallar det för ett nytt ”konservativt block” i politiken. Jag ser mest panik och ett grundläggande problem med människosynen. Är det sådana vi vill ska styra landet eller domdera i våra kommunfullmäktigeförsamlingar framöver?
Ibland kan det bränna till i ett politiskt parti. Sossarna behandling av Juholt gav också en besk smak i munnen. I mitt parti, Vänsterpartiet, har det också varit tuffa tag ibland, både i offentligheten och bakom ridån. Det ska gudarna veta. Men jag har nog aldrig sett en sådan skoningslöshet som högern nu uppvisar. Man har ju börjat förhandla om människovärdet.
Jag börjar bli innerligt trött på hur folk behandlar varandra i offentligheten. Till och med vissa ”Facebookvänner” smittas ner och delar skit från rasistiska sidor som om det vore objektiva fakta. Inbillar sig att ”Sverige faller sönder”. Omfamnar fake-news-föreställningar som är helt galna. Men främlingsfientlighetens utdefinierande av människor och nyliberalismens konkurrenstänkande, som ju också definierar människor som olika värda, är varken tidsenligt eller önskvärt. Det finns en stor växande lågmäld majoritet som tvärtom faktiskt stärks i sin tro på solidaritet, olikheter, gemenskap och nyanser. Alla ni människor jag möter varje dag som visar och känner tillit och kärlek. Alla som tycker det är viktigt att stå upp för människovärdet. Alla ska självklart ha en plats i vårt samhälle. Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov. Panikhögern visar oss tydligt vilka vi inte vill vara.
