Det V och regeringen kommit överens om är ju inte en ny politik.

Utan att man ska utreda en ny politik.

Återtåget tror jag mer handlar om att man alltmer inser att privata vårdjättar är betydligt känsligare att äga än privata banker eller stålbolag. Ett misstag i vården skapar enorma reaktioner från allmänheten (med all rätta) medan de flesta rycker uppgivet på axlarna när bankerna tar ut vinst från medborgarna med 108 miljarder kronor under ett enda år.

Det är till och med så att när kommunala vårdbolag gör fel och äldre drabbas blir reaktionen mycket mildare än när ett privat företag ägt av till exempel Gabriel Urwitz gör vårdfel.

Det här retar den senare så att han skriver det i arga inlägg, på debattplats i Dagens Industri. Medierna är inte rättvisa och medborgarna är inte rättvisa i sina reaktioner, klagar han.

Nej, världen är inte rättvis, har man lust att lite elakt svara.

Det där är ju en fras som finansmän använder själva för att mota klagomål kring sina affärer.

Återtåget handlar dock inte om att lämna ”branschen”. I stället handlar det om att du ska betala en stor summa för att deläga det som tidigare var gemensamt.

Projektet är att släppa in andra ”långsiktiga ägare” i privata vårdbolag.

Capio, ett av de största bolagen och ägt av ett av de värsta riskkapitalbolagen, Nordic Capita, som i sin tur är byggt runt Handelsbankens sfär, kommer nu att försöka börsintroducera bolaget.

Tanken är att stora kapitalplacerare ska köpa in sig i bolaget och de stora placerarna är till väldigt stor del de som hanterar dina pengar.

Alltså pensionsfonderna. Ja, även försäkringsbolagen.

Rent propagandistiskt är det här den enklaste lösningen för alla som vill bevara vinster i välfärden.

Om pensionsbolagen är stora delägare blir en vinst något som ska ”trygga pensionerna”, och vem kan vara emot det?

Samtidigt kommer de andra bolagen runt vårdföretaget kunna fortsätta få ut sina pengar i form av räntesnurror och andra ersättningar.

Jag är övertygad att om Capio lyckas med att locka in fondägare så kommer Wallenbergs jättekoncern göra samma sak.

Snart är det en osäker pensionbolags-vd som får springa gatlopp i pressen när nästa sparkampanj inom äldrevården skapat nästa absurda blöjskandal.

”Effektivisering” och ”produktivitetsutveckling” – det vill säga färre fast anställda inom vård och omsorg – kommer ju vara något man gör för att ”skydda pensionerna”. Inte för att man är girig.

Jag har aldrig blivit klok på V:s politik runt detta med vinster i välfärden. Ja, ännu mindre klok på S ovilja att ta i frågan. Jonas Sjöstedts argumentation har handlat om att vara emot att skattepengar går till vinster, men för att inte hamna i statliga ”betongvårdsfällan” har man samtidigt sagt att företagen gärna får vara privata. Kooperativa kanske. Eller personalägda. Eller okej, börsjättar då, bara de inte går med vinst. S har svarat med att det ska vara ”ordning och reda” även inom privat vård och att det ska vara ”långsiktiga ägare” (läs Wallenberg).

Vänsterns linje får problem om pensionsfonderna blir storägare, medan socialdemokratin slipper ta i frågan.

Kvar får vi en offentligt finansierad vård och omsorg, med smala gräddfiler till kvalitetsvård för de som har privata försäkringar och vinstuttag ur de mest lönsamma delarna där ”konsumenten” har minst chans att protestera.

Ett demensboende och dess äldre är ingen stark jämbördig part i förhandlingen om vart pengarna ska gå.

Jag undrar om inte hela frågan har hamnat upp och ner. De som vill skydda landets fattiga och sjuka från utnyttjande (för i grunden skapas vinsterna genom att mäktiga ägare utnyttjar maktlösas svaghet) försöker diskutera vård och omsorg som en vinstfråga när det i själva verket är en makt- och demokratifråga.

All makt över omsorg och vård ska styras demokratiskt och ägas gemensamt.

Allt eventuellt överskott går då automatiskt tillbaka till alla.

Kanske är det dags för omtag? Varför inte säga rakt ut att privata vårdcentraler, sjukhus och äldreboenden ska ägas gemensamt? Liksom skolor och förskolor. Om företagen ägs gemensamt är det ju sedan fullt möjligt att låta dem drivas i olika former. Personalstyrda, expertstyrda, föräldrastyrda, byråkratstyrda ... Driftsformer måste inte vara desamma bara för att kommuner, landsting eller staten direkt äger verksamheten. Och rätten att välja läkare eller skola har inget med ägandet i sig att göra.

Vi kan ha ”friskolor” utan privat ägande.

”Mot vinster i välfärden” är en moralisk reaktion som handlar om något vi ska vara emot alltid. Vanvård, personalminskningar, skatteplanering, utnyttjande.

Men vad är vi för?

Demokratisk gemensam makt.

Självstyre.