Samhället som vi lever i kan på många sätt anses uppmuntra det onaturliga. Redan från sju års ålder måste vi börja öva på onaturliga beteenden, så att vi ska kunna passa in i ett samhälle som aldrig var skapt för oss. Vi ska lära oss att sitta still i skolbänken och ta in information på ett sätt som, för de flesta av oss, inte är det optimala. Så fortsätter det i resten av våra liv.
Förutom på ett avseende – kvinnors underliv. Det är tydligt att det är otroligt viktigt att kvinnors underliv och allt som har med det att göra ska vara så naturligt som möjligt. Förutom utseendemässigt förstås – vi förväntas vara slätrakade så att vi ser ut som lågstadieflickor hela livet. Dessutom har plastikkirurgi av fiffi blivit allt vanligare. Men när det kommer till kroppsliga tillstånd eller sjukdomar som har med vaginan att göra, är det tydligen viktigt att kämpa för det naturliga.
”Naturligt” verkar vara ett finare sätt att säga ”överjävlig smärta”. En naturlig förlossning, till exempel, är en förlossning som sker utan smärtstillande. Kvinnors underliv ska ju ge smärta, det är det naturliga. Tusentals svenska kvinnor som lider av förlossningsskador skulle nog hellre ha sett att det som anses naturligt, är att slippa gå sönder. Att slippa stoppa upp fingrarna i sitt underliv för att kunna sköta magen, att få ha ett fungerande sexliv, att inte behöva läcka avföring och att slippa smärta – det låter väl som ganska rimliga förväntningar? Ändå får de ofta orden kastade i ansiktet när de söker hjälp: ”Det är naturligt”.
Precis samma attityd möter kvinnor och flickor med smärtsamma menstruationer när de söker hjälp. Trots att menssmärtor är den vanligaste anledningen för frånvaro i skolan hos flickor tas deras besvär ofta inte på allvar. Det är ju normalt får de höra, kanske får de även rådet att ta en promenad och en alvedon. Helt ovanligt är det inte att patienter som då står på sig och förklarar att det inte räcker blir misstrodda. Att bli skickad till en kurator för att få hjälp med problem som att man svimmar, spyr, drabbas av sömnproblem, inte kan sköta jobb eller skola på grund av smärtorna – det är inte ovanligt för en person med smärtor som beror på ett kvinnligt könsorgan.
Man skulle kunna tro att det, eftersom att det är så naturligt, också skulle vara helt okej att snacka om. Att man i fikarummet kunde diskutera sitt analläckage, som andra diskuterar deras senaste flunsa, eller prata mens som om det var huvudvärk. Men då är det inte längre naturligt, då är det bara äckligt och obehagligt och något som man borde hålla för sig själv. För hur naturlig smärtan som fiffi orsakar än må vara, så ska den alltid vara privat.
Men tiderna förändras. Kvinnorna som lider av vaginarelaterade problem är trötta på att deras smärta ska vara privat och att den anses som något naturligt. De kräver samma stöd som de hade fått om de hade råkat ut för en skidolycka. Nu gäller det att politiker och läkarvården inser att det som dessa kvinnor kräver inte bara är rimligt, utan rena rama självklarheterna.