Politikens uppgift är att hjälpa oss, visa hur lätt vi kan ställa om, inte i rädsla för motstånd lägga förslag som är låtsaspolitik och som bara skapar backlash.
Det här är en ledare från
Dagens ETC.
Ledarsidan är oberoende med röd och grön politisk färg.
Nu har den svenska satsningen på att få biobränsle att driva svenska bilar och långtradare i praktiken havererat. Det är bra. Och det finns ingen anledning för klimatrörelse, miljöparti eller arbetarrörelse att försvara inblandningen av biobränsle i vanlig diesel och bensin, det som kallas reduktionsplikten.
Det är en bortkastad insats som visserligen ökar kostnaderna för bränslet, vilket kan ha en hämmande effekt på nya köp av avgasbilar, men kostnaden läggs helt på enskilda som inte har råd att ställa om till renare trafik. Och det som händer är då en självklarhet. Bilägare blir rasande och politiken anpassar sig.
Nu kommer förslag på förslag om sänkta skatter, (M) om specialstöd till bönder (C och S), om extra pengar till glesbygdsbilister (V) och om minskad inblandning av biobränslet (vilket KD och SD driver hårdast).
De får rätt i sin populism eftersom Sverige fört en felaktig klimatpolitik som snarare bromsat omställningen istället för att accelerera den.
Det går inte att driva en klimatpolitik som ensidigt lägger kostnaderna på individen, det slår bara bakut. Det är i praktiken omöjligt att göra det rättvist, den fattige drabbas alltid hårdare än den rike. Det man måste göra är att erbjuda billigare lösningar för alla – och de finns ju.
Man måste stödja eldrift så alla får råd, staten kan garantera elbilslån, stödja ombyggnad av äldre bilar, stödja minskad privatbilism i framför allt storstäder genom ekonomiskt stöd för cykling och billigare kollektivtrafik eller delningssystem. Kommuner kan erbjuda låneelbilar (som Paris gjort).
Det viktiga här är att det går inte att dutta fram klimatomställning. Det är helt enkelt inte sant att ”alla lösningar är bra” eftersom det i praktiken betyder att den verkliga omställningen bara skjuts upp. Vilket är det som hänt i Sverige.
Men nu valde politiken att dutta och hela projektet är samlat under namnet Fossilfritt Sverige. Ett projekt lett av en före detta ordförande i Naturskyddsföreningen, Svante Axelsson, som samlat bransch efter bransch som sedan tagit fram en plan för minskade utsläpp. Ett enormt jobb.
Problemet är att inget företag kan ställa om själv, de är del i ett system baserat på olja och gas som grund. Det som Fossilfritt Sverige därför erbjudit är att samma system ska fortsätta fast med biobränsle i tankarna och värmepannorna. Eldar man flis eller sopor så kallas det klimatklokt, tankar man med biobränsle kallas det utsläppsneutralt. Och för att få det här storskaligt har man valt reduktionsplikten, vad enskilda företag än gör ska denna inblandning i diesel och bensin göra att Sverige blir renare på utsläpp.
Men det blir vi ju inte.
Biobaserade utsläpp ökar koldioxidutsläpp lika mycket som fossila bränslen.
Fossilfritt Sverige är ett misslyckande som försenat omställningen. Lobbyismen har vunnit, framför allt via Svebio, en organisation som på allvar påstår att bioenergin ska lösa energiproblemen, ersätta kärnkraft, driva trafiken, värma husen. Man berättar stolt att 40 procent av Sveriges energi idag kommer från bioenergi – och vägrar erkänna utsläppen. Men när en biodieselbuss åker förbi dig är det exakt samma utsläpp i luften och samma giftiga gaser in i dina lungor som om den går på ren diesel. Det är bara i statistiken det ser rent ut.
Det har hela tiden funnits två grundläggande kritiska påpekanden som riksdagen aldrig velat diskutera förrän nu när populism blir svaret på effekterna av klimatmålen. Dagens ETC har hela tiden rapporterat om det här.
Biobränsle innebär kraftigt ökade bränslepriser.
Bioenergi innebär fortsatt höga utsläpp, ingen minskning.
Att ha fått rätt är inte roligt eftersom allt det här hade kunnat stoppas i tid.
Hela idén har handlat om tron att omställningen är för svår och saknar stöd hos folk. Därför har man erbjudit något som varit ”fortsätt som vanligt”. Samma avgasbilar, samma smuts och samma utsläpp. Men med en grön stämpel på. Gunde Svan kramar tallolja.
Det här har stämt med bilbranschens önskemål. Framför allt Volvo har förlängt dieselbilen med minst tio år genom sina storsatsningar på suvar och låtsaselektrifiering i hybrider. Jämför Tesla med Volvo. Den förste var ny och storsatsade på elektrifiering enbart, den andra försökte få fortsätta med avgasbilar så länge som möjligt. Vilken framtid skulle vi välja? Politiken valde Volvo.
Mest sorglig tycker jag själv MP:s utveckling varit. De vet – alla i partiet – att bioenergi är en återvändsgränd som skadar omställning. De vet att skogen behöver växa mycket mer och i mångfald. De vet att sol och vind kan elektrifiera hela trafiksystemet. Men de har svikt sin egen kunskap för att ”ta ansvar” som ministrar. De vet att bioenergi innebär att Sverige blir storköpare av biomassa och därmed miljöförstörelse i fattigare länder.
”Stoppa Preem”, ropade Per Bolund på demonstrationen vi hade i Göteborg, när bolaget ville öka dieselproduktionen.
Preem stoppades.
Men släpptes sedan fram för att göra ökade utsläpp, via biobränsle, ett beslut stött av samma MP.
Lyckligtvis är folk smartare än politiken. Naturvårdsverket berättar nu att elektrifieringen går betydligt snabbare än man trott, den här reduktionsplikten blir alltmer onödig, även räknad på det sätt som bioenergilobbyister gör. Den politiska slutsatsen måste bli att avbryta Fossilfritt Sveriges ”planer”, storsatsa på ökad elektrifiering och sluta låta lobbyisterna styra politiken.
Svaret på priset vid pumpen är att erbjuda alla en möjlighet att snabbt byta till elbil eller byta till annan transport för att hindra att omställningen drabbar de som inte har råd.
Det är bara staten som kan vara kraften som snabbt, på två-tre år, förändrar trafiksystemet.
Politikens uppgift är att hjälpa oss, visa hur lätt vi kan ställa om, inte i rädsla för motstånd lägga förslag som är låtsaspolitik och som bara skapar backlash.
En rödgrön samlad elektrifieringspolitik kan förändra både valet och rädda klimatpolitiken.