Först: Tack för att ni talar ut. Juristbranschen är hierarkisk och mansdominerad, och det är respektingivande att tusentals kvinnor kliver fram trots oro över hur deras jobb kommer påverkas och vittnesmål med direkt hot om förstörd karriär. De riskerar sig själva för en större sak, och tyvärr är det nödvändigt.

För hur stor är chansen att en bransch med fritt spelrum för sexism kommer agera jämställt? Ett av exemplen som lyfts är en domare som tycker att han förtjänar oralsex som betalning efter att ha gett råd och mentorskap. Bör en sådan person döma fall om sexuella övergrepp?

Samhället har inte någon chans att vara jämställt om juristbranschen haltar, men det gäller mer än lagen. Som en man som absolut inte förstår frågan skrev på twitter; “Faktum är att den absoluta merparten av de historier som beskrivs i artikeln inte ens gränsar till lagbrott”.

Det är sant, men det handlar mer om kulturella och sociala lagar än juridiska. Vad är okej att göra mot en annan människa? Det är en svår fråga som vi fortfarande saknar många svar på, och de flesta svaren kan inte hittas i en lagbok.

Bristen på samsyn demonstrerades bland annat av kolumnisten Erik Hörstadius som i Nyhetsmorgon förra månaden sa att vi inte får ta bort vardagens och festens glädjerika flört. “Halvfulla farbrorns tafs som inte är illa menad.” Han fick stor kritik och bad om ursäkt, men hans uttalande skildrade en uppfattning som varit utbredd i samhället – och en kultur som leder till mycket av det som nu avslöjas genom kvinnors vittnesmål.

Under #metoo har det lyfts många berättelser om halvfulla farbröder, bland annat Martin Timell som inför andra, i en badtunna, ska ha tryckt upp fingrarna i en kvinnas underliv. I många liknande fall skylls det gärna på att det hände för flera år sedan, eller att alkohol var inblandat. Ursäkter som används för att flytta bort ansvar från utövaren.

Det Erik Hörstadius verkligen lyckades sätta fingret på var vår kultur att ursäkta fulla farbrorn, på bekostnad av kvinnorna som kommer vägen. En kultur att tysta kvinnor, ibland genom direkta hot om exempelvis en förstörd karriär, men oftast genom en kultur som kritiserar eller skuldbelägger kvinnor som försöker säga ifrån.

Att det finns en osäkerhet kring vad som är övergrepp och vilka regler som gäller hjälper inte heller. Att man bör ursäkta farbrorn är en del av en tystnadskultur som #metoo uppmärksammat oss på – och förhoppningsvis kan väcka oss ifrån.

Många av de som talar ut har burit på sina berättelser i flera år. Andra säger att de först nu, genom att höra debatten, förstått att de blivit utsatta för övergrepp. #metoo skakar samhället i grunden, och nu är frågan om vi också kommer lyckas förändra kulturen.

Det finns hopp, men också motstånd. För de som tycker att det ska vara okej att få tafsa på fyllan, eller som bara tycker att kvinnor ska vara tysta och sitta ner i båten, kommer anstränga sig för att behålla det så. I veckan skämtade David Hellenius och Renee Nyberg om #metoo och Martin Timells övergrepp på en TV4-sponsrad branschgala för media. Mediemän har varit mest uppmärksammade för anklagelser under #metoo, och det är knappast rätt tid att skämta om det. Det är inte överspelat. Det är inte hanterat. Det får inte normaliseras.

Nu börjar de som vill att vi ska återgå till det normala våga sig fram i kommentarsfält, i fikarum och på twitter. Och om vi redan nu, strax efter att artister och sångare gått ut i samlat upprop, tycker att vi ska kunna skämta om Martin Timells och alla andras övergrepp - då är vi långt ifrån klara med den här debatten.

Vi måste fortsätta prata om det, fortsätta hashtagga, fortsätta gilla och dela artiklar, för det är nu vi har chansen att skapa en ny samhällskultur. Det är nu vi kan hitta spelregler som alla skriver under på. Och det är #metoo-kvinnorna vi ska tacka för det.