Ledare: Den flexible arbetaren

Februarilovet (eller marslovet i vissa landsändar) lär visst ha tillkommit som en besparingsåtgärd. Man skulle slippa värma upp skolorna en vecka mitt i vintern. En besparing som uppskattades av eleverna, kan tänkas. Senare tog den växande idrottsrörelsen över och gjorde om ”kokslovet” (man eldade kaminerna i skolan med koks eller kol) till ”sportlovet”. Idrott var sunt och fostrande och gick mentalt hand i hand med folkhemmet och egnahemrörelsen och folkbildningen och allt annat uppbyggligt under 1900-talet. Gott så – men nu på 2000-talet sitter jag här och undrar vad idrotten egentligen fostrar till! 

Laganda, brukar nämnas. Demokrati- eller föreningsvana, brukar också framhållas. Samverkan, att hjälpas åt, att sträva mot gemensamma mål… Det finns många positiva effekter av idrott, i synnerhet av lagidrotter. Fotboll och bandy fostrar individer att bli en i gänget, en kugge i hjulet, en lirare i laget, helt enkelt. Det var enormt värdefulla egenskaper från, låt oss säga, 20-talet och framåt. Då, när Sverige behövde arbetskraft. När fabrikerna behövde arbetare, kuggar, folk som flyttade mojänger vid löpande bandet – lirare i laget. Då byggdes det fotbollsplaner i Sverige! 

Arbetsmarknaden ser inte ut så längre. Bra arbetskraft är inte kuggar i ett kugghjul. De är hela kugghjulet själva, allra minst. De ska vara flexibla, ansvarstagande, initiativtagande, självmotiverande, socialt kompetenta, kreativa, inkännande och lyhörda och definitivt självgående. 

Dagens arbetstagare ska vara en enmansshow som klarar allt från budgetering till utförande till utvärdering för att nästa dag ingå i ett projekt och brainstorma tillsammans med femtio andra i en hydda i skogen. Flexibilitet var ordet. De ska inte vara en kugge, de ska vara en multifunktionär som ska kunna sättas in var som helst, när som helst.  

Dagens krav på en arbetstagare är inte att vara en lirare i laget. Nej, kraven motsvarar inte vad man lär sig på fotbollsplanen. De motsvarar mer vad man lär sig som musiker, rollspelare eller graffare. Inom kulturen finns demokratiaspekten (ofta mycket starkare än inom idrotten) och samverkan. Dessutom finns möjligheten att öva självständighet, ansvarstagande, flexibilitet, social kompetens och kreativitet på en helt annan nivå än som lagidrottare.  

Så fantastiskt då att det i Lindesbergs kommun inte bara finns ett sportlov utan också ett kulturlov! Det är verkligen ett koncept som är värt att utvecklas. Överhuvudtaget behöver kulturen utvecklas – inte bara för att den är en viktig kritik till samtiden och vad det brukar heta utan än mer för att den fostrar unga till att bli eftertraktad arbetskraft. Och man vill ju att barnen ska få jobb.

Carina Särnqvist