BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Teorin innebär att just nu, i ett parallellt universum, är du en flykting i en båt i Medelhavet, jag är gift med Ewan McGregor och Dagens ETC är en nyliberal tidskrift som ges ut av Timbro. Bäst beskrevs detta av Stephen Hawking när han förklarade att någonstans därute finns ett universum där Zayn aldrig lämnade One Direction.

Det kanske ska tilläggas att det är teoretisk fysik. Men i våras kom nyheten - forskarna kan ha hittat det första konkreta beviset för multiversum. En så kallad ”kall fläck” i rymden kan vara från när vårt universum krockade med ett annat universum. Denna teori är fortfarande långt ifrån bevisad, men ända sedan nyheten kom har jag märkt att jag börjat förklara olika bisarra företeelser i min omgivning med att jag av misstag råkat vandra in i ett parallellt universum. Det är förvånansvärd befriande.

Occam’s razor är principen att den enklaste förklaringen oftast är den rätta. Det innebär att om du ser en stol som ramlat omkull i din trädgård bör du utgå från att den blåst omkull, inte att en hittills oupptäckt art av intelligenta jättespindlar råkat knuffa omkull den på sin väg mot att ta över riksdagen. Du ska inte välja en onödigt komplicerad förklaring när en mycket enklare förklaring finns tillgänglig.

Vid första anblick kanske iden om parallella universum låter just onödigt komplicerad, men man märker snart att det inte stämmer. Istället blir svårförklarliga företeelser plötsligt jätteenkla att förstå.

Ta exemplet med män som spenderat senaste veckan med att diskutera våldtäkt kopplat till ”kulturell bakgrund” och plötsligt - när de får veta att de senaste fällda för våldtäkt i publikhavet respektive för gruppvåldtäkt på Bråvallafestivalen alla har svensk bakgrund - börjar ropa ”det spelar ingen roll vilken bakgrund förövaren har!”

Ni ser. Totalt bisarrt i vårt universum. Fullt naturligt i ett parallellt universum där alt-högern och rasisttrollen lyckats göra uppenbar hyckleri till en OS-gren. Och du råkat vandra in under finalen.

Eller ta exemplet med folk som påstår att det är ”feministiskt” att fokusera på en viss grupp i alla diskussioner om sexuella övergrepp och våldtäkt. Senast var det en borgerlig debattör som frågade Anna Kindberg Batra ifall sexövergrepp på festivaler kommer förändra moderaternas migrationspolitik. När debattören fick mothugg ifrågasatte hon att personen kallar sig feminist.

Folk får självklart tycka vad de vill i debatten om hur vi mest effektivt kan minska sexövergrepp, men bara i ett parallellt universum skulle någon få för sig att kalla det feministiskt att göra sitt yttersta för att skapa bilden av hur en ”riktig” våldtäktsman ser ut.

Vi vet ju av erfarenhet vad som händer när bilden av en våldtäktsman skapas i ett samhälle. Det följer alltid samma mönster, oavsett tidsperiod, eftersom människor i alla tidsperioder använt myter om ”riktiga” våldtäktsmän för att avskärma sig själva och majoritetssamhället från dessa. Därför kopplas alltid våldtäktsmän till en lätt utpekbar minoritetsgrupp, något som brukar kallas ”andrafiering”.

Samma sak sker även när bilden av ”riktiga” våldtäktsoffer skapas i ett samhälle och de offer som inte passar in i bilden osynliggörs eller misstros av omgivningen. Ett bra exempel på detta är manliga våldtäktsoffer.

Det som händer sedan är att de förövare som inte passar in i bilden effektivt skyddas från att anmälas eller ens inse att det de gör är fel, och att de offer som våldtas av någon som inte passar in i bilden blir misstrodda av omgivningen och slutar att anmäla. Vilket i och för sig skulle ge en effekt i statistiken, bara inte den effekt som feminister vill se.

Det finns naturligtvis sätt att motverka våldtäkt och rikta åtgärder mot olika grupper utan att skapa myten om våldtäktsmän som ”de andra”. Självklart. Det är bara det att högerpopulister inte bryr sig så mycket om det. Att de skulle ta ansvar för hur deras argument drabbar våldtäktsoffer är nog en omöjlighet, vilket universum du än befinner dig i.

Men istället för (onödigt komplicerade) förklaringar om människors starka drivkraft att förskjuta djupt problematiska kulturella samhällsproblem till ”de andra”, kan vi nu bara konstatera att vi alla råkat vandra in i ett parallellt universum.

Puh.