Makt. För många har själva ordet i sig en negativ och skrämmande klang. Ordet förklaras som något som uppstår när människor interagerar med varandra och där en person får en annan person att göra något emot hens egentliga vilja. Makt utövas genom kontroll av resurser av olika slag som till exempel tvång, legitimitet och befogenheter, kunskap, pengar eller karisma. I demokratier utgår all offentlig makt, den politiska makten, från folket. Vi lever och verkar inom en representativ demokrati där folket styr genom val av företrädare, vilka i sin tur har beslutanderätt. Jag tycker att det är en form av makt som vi skall värna.
Vem är det som bestämmer? Frågan brukar inleda de kurser Miljöpartiet i Örebro län håller med våra nämndpolitiker. En enkel fråga med ett inte lika enkelt svar. Om jag vet vem som bestämmer så vet jag också vem jag ska förhålla mig till, fråga, kritisera eller samarbeta med. Är den egentliga makten dold blir politik ett svårare hantverk. Det sätter också en del av tanken med representativ demokrati ur spel. Den formella makten är inte alltid den reella. Inte i politiken och inte i världen i stort. Vem bestämmer över ditt liv?
Våra demokratiskt valda parlament - som riksdagen, kommunerna och landstingen - är ju inte ensamma om att ha makt och inflytande. Marknaden påverkar ekonomin, våra massmedier påverkar opinionen och väljer ut informationen, och våra domstolar dömer genom att tolka lagen. När jag själv började arbeta politiskt för tolv år sedan trodde jag att politiken kunde förändra det mesta. Efter några år utan inflytande i Hallsbergs kommunfullmäktige var jag fullkomligt övertygad om att politiken inte förändrade någonting. Men vi glömmer ofta att status quo är också politik. De senaste åren har jag förstått att politik kan förändra en hel del, men inte allt och inte alltid på det sätt som jag först trodde.
Under den senaste veckan har media rapporterat en del om påven Benedictus första år. I ett sekulärt och lutherskt dominerat samhälle är inte alla intresserade av Vatikanens gärningar. Det är förvånande. Katolska kyrkan är en gigantisk global maktfaktor som direkt påverkar sina 1,2 miljarder medlemmar (mer än en sjundedel av jordens befolkning) i frågor som reproduktiv hälsa och därmed också liv och död i världen och i juridiska frågor i de stater som väljer att följa religiösa doktriner i lag. Vi ser för närvarande att Spaniens kvinnor får sina rättigheter till abort, liv och hälsa stympade. Ironiskt nog samtidigt som vi har den kanske mest liberala påven i världshistorien.
I Ukraina just nu ser vi maktutövning genom såväl direkt våld från Rysslands sida som makt över informationsspridningen till delar av Ukrainas befolkning och till andra länder. Det är effektivt och djupt oroväckande. Den representativa demokratin har inte mycket att sätta emot. Omvärldens uppgift är nu att synliggöra vad som egentligen händer.
Nyligen inföll internationella kvinnodagen. En dag att uppmärksamma ojämställdheten i vårt samhälle. Arbetet måste ske på flera olika plan samtidigt. Vi kommer en bit, men inte långt med samtyckeslagstiftning och kvoterade bolagsstyrelser så länge inte normer kring kön och makt förändras. Om makten över samhällsfunktioner flyttar ut från tidigare heterogena bolagsstyrelser när kvinnor börjar ta plats och istället flyttar in till sammanslutningar, sällskap och klubbar där heterogeniteten, samma kulturella koder och den manliga dominansen fortsatt får råda är vi illa ute. Fenomenet har alltid funnits men är förödande för ett samhälle. Maktutövning måste ha legitimitet, ha transparens och verka inom ramen för de mänskliga rättigheternas paragrafer om alla människors lika värde.
Snart är det val. Först infaller valet till EU. Jag vill välja företrädare som inte låter sig påverkas av lobbyister vid sidan av sitt uppdrag. När spelregler är tydliga och maktutövningen transparent blir makt något vackert. En av politikens uppgifter är att synliggöra makten för att människor ska kunna påverka och förstå – samhället i stort och sina egna liv. Vi ska veta vem som bestämmer.
