Allmän och lika rösträtt, fri åsiktsbildning, förbud mot förhandscensur med mera. Allt detta är extremt viktigt, men för ett syfte och syftet är att skydda demokratins innehåll som är alla människors lika värde.

Demokratin ses oftast som en metod. Men demokratin är en ideologi och ideologin summeras till att alla människor är lika mycket värda.

Då finns det mycket att göra. Låt oss börja med det mest uppenbara.

EU-medborgare som tigger hotas ständigt med tiggeriförbud och fördrivning. Romer, för det är oftast romer, behandlas i bästa fall som andra klassens människor.

Men romer som tigger på Göteborgs gator och bor i bilvrak har inte valt att leva så. De lever som de lever därför att samhället de tigger och huserar i inte ger dem några andra möjligheter. Då är tiggeriförbud och fördrivning bara ett sätt att ytterligare skärpa förtrycket. Vill vi stå upp för demokratin kan vi inte acceptera det.
Lika viktigt som att se romer som vi ser på oss själva är att behandla andras barn som vi behandlar våra egna. Även barn till flyktingar som bara fått tillfälliga uppehållstillstånd i Sverige.

För närvarande tillåter inte Sverige familje­återförening för flyktingar med tillfälliga uppehållstillstånd, vilket exempelvis gäller krigsflyktingar. Socialdemokraterna och Moderaterna är överens om detta med motiveringen att familjeåterförening skulle locka fler flyktingar till Sverige. En intimare förening av cynism och grymhet har sällan skådats.

Vill vi stå upp för demokratin kan vi inte acceptera detta. Barn till krigsflyktingar är inte mindre värda än våra egna barn.
Hjälper inte det självklara finns goda juridiska argument för rätt till familjeåterförening. Den 13 juni antog riksdagen ett förslag som innebär att FN:s barnkonvention blir svensk lag. Domstolar och myndigheter som fattar beslut om barns liv ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen. Vilka är då dessa?

Här är några av barns rättigheter enligt bankonventionen:

”Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter. Ingen får diskrimineras.”

”Barns bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn.”

”Politiker som styr länder ska ansvara för att alla barn får det som de har rätt till. När det gäller barnets ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ska staten utnyttja det yttersta av sina resurser. Där så behövs ska man samarbeta internationellt.”

”Ett barn har rätt att återförenas med sin familj om familjen splittrats. Ansökningar från familjer som vill återförenas över statsgränser ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt.”

När det handlar om barn till flyktingar med tillfälliga uppehållstillstånd bryter Sverige mot samtliga dessa paragrafer i FN:s konvention om barns rättigheter. Vill vi stå upp för demokratin kan vi inte acceptera detta.

Få känner till att rätten till en bostad garanteras i grundlagen. Men så här står det i Regeringsformen 1:2:
”Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och en god levnadsmiljö.”

Hemlöshet står alltså i konflikt med Regeringsformen.

Men rätten till bostad kan inte enbart handla om det uppenbara - att det skall finnas tillgång till bostäder. Det måste också finnas bostäder som alla har råd att bo i.

Då går det inte att som allianspartierna vill, införa marknadshyror utan att reflektera över var de som inte har råd med marknadshyror skall bo.

Då går det inte att som allianspartierna vill, omvandla fler hyresrätter till bostadsrätter utan att reflektera över hur det ökar bostadssegregationen.

Ett alltmer bostadssegregerat Göteborg är inte en god levnadsmiljö för någon.

Att stå upp för demokratin är förvisso att ta strid för allmän och lika rösträtt, fri åsiktsbildning, förbud mot förhandscensur med mera. Men det är också att ta strid för tiggares rättigheter, flyktingbarns rättigheter och vanliga göteborgares rätt att bo.