I Radiohusets studio uppstår en besvärande tystnad.

Journalisten Nils Funcke, som ständigt kallas in av medier som yttrandefrihetsexpert, har framfört åsikten att lagen om hets mot folkgrupp borde ändras. Han tycker den hotar yttrandefriheten.

– Har du några exempel på när paragrafen tillämpats för lättvindigt, frågar jag.  

Efter ett tag kommer svaret.

– Nä.

En tydligare illustration av den här debattens meningslöshet behövs inte.

Nils Funcke är i gott sällskap. Timbro menar att lagen förvandlats till ett förbud mot blasfemi. I Kvartal skriver Suzanne Wennberg att den innebär att "alla fobier till slut skulle kunna utdrivas exorcistiskt med hjälp av kriminalisering”. Även Aftonbladets Åsa Linderborg och Expressens Victor Malm har ridit ut till försvar för det fria ordet, som tydligen hotas av hetslagen.

Men ingen av dessa debattörer har kommit längre än Nils Funcke. Det har gått ett par veckor nu, sedan Jomshof misstänktes för brott och debatten bröt ut. Hittills har ingen presenterat ett enda exempel på när de tycker att en domstol tillämpat lagstiftningen på fel sätt. Där det blivit tokigt. Gått för långt.

En ganska grundläggande övning kan man tycka. Lagen har trots allt funnits sedan 1940-talet.

Själv tänkte jag föregå med gott exempel och lyfta några typfall på hets mot folkgrupp. Formuleringar som ”judens motbjudande karaktär” har av domstol ansetts vara missaktande mot gruppen judar. Andra exempel är när somalier beskrivits som ”parasiter" och ”kackerlackor”. Hitlerhälsningar. Eller när pastor Åke Green predikade om att  homosexuella är "en cancersvulst". *

Vad man kan lära sig av de här fallen? Jo, att lagstiftningen bara används i mycket grova fall.

I övrigt används lagen restriktivt. Det krävs att ett yttrande ”tydligt överskrider gränsen för en saklig diskussion”. Domstolen måste också ha utgångspunkten att "de flesta stötande och missvisande uppgifter ofta bemöts bäst i en fri debatt”. Det är en god ordning.

Det blir intressant att se om domstolen tycker att ett sådant tydligt ”överskridande av en saklig diskussion” skedde när Paludan smetade in koraner med bajs, kiss och brände upp dem. Samtidigt som han hetsade. Rättegången startar på måndag.

Men det krävs alltså att en grupp grovt pekas ut som mindre värd, för en fällande dom. Därför var jag inte alls förvånad över att Jomshof inte åtalades. Ribban är hög.

Det kan bli ändring framöver. Men inte på grund av någon woke-tendens hos svenska domstolar eller känsliga sossar och miljöpartister. Utan på grund av lagändringar som kommit till under nuvarande SD-stödda regering.

Den nya lagen där yttranden kan censureras på grund av säkerhetsintresset ger ett ”häcklarens veto” till skurkstater över vad svenska medborgare vill uttrycka. Även att införa förintelseförnekelse i lagstiftningen, som nu gjorts, är fel väg att gå.

Men förutom det har lagen mot hets mot folkgrupp fungerat utmärkt i alla år. Jag kan förstås ha missat något fall, med tanke på att vi har närmare 80 år av praxis på området. Men de som kritiserar lagen för att ”ha gått för långt” får gärna anmäla sig och berätta när så skett. Ta klivet från svepande formuleringar till konkreta exempel.

Annars får vi nog avsluta debatten här. Ni slösar nämligen bort allas tid med att låtsas som att hetslagstiftningen plötsligt blivit ett hot mot yttrandefriheten.

* Exemplen hittar ni i rättsfallen RH 1991:20, JK Dnr 5015-13-31 och NJA 2005 s. 805.