Efter finanskraschen 2008, som blev global, har världen nu 2015 drabbats av en global, etisk krasch: Fifas (Fédération Internationale de Football Association) moraliska sammanbrott. Efter decennier av korruption och arresteringarna av flera ledamöter och mediefixare ger Fifa världen fingret och väljer om sin president, schweizaren Sepp Blatter. ”Vi är rikast och mäktigast och vi struntar i juridiken, hederligheten eller rättvisan, det är vi som äger världsfotbollen, världens mest åtråvärda kassako och vi gör vad vi vill”.

Presidenten för fifflar-Fifa säger arrogant i teve att han inte kan ha koll på allt som försiggår inom Fifa, som om inte just det vore hans jobb. Om det är trendsättande bland världens superrika vd:ar och kommersiella presidenter är den globaliserade världen illa ute: Råkapitalismen har för tillfället vunnit, de som kontrollerar mest pengar kan komma undan med vad som helst (som efter finanskraschen) och vare sig politiker, demokrati eller juridik rår på dem.

Ge mig ett skäl varför en vanlig, hygglig människa ska betala all sin skatt, vägra bli korrupt och försöka tala sanning, om ”the masters of universe” – de som gestaltar sig som världens herrar – gör precis som de vill och varje dag ägnar sig åt att berika sig själva eller konsolidera sin övermakt över all världens idé om rättvisa och demokrati. 

Nu har Sepp Blatter avgått: men om det förändrar strukturen på Fifa återstår att se. Han valdes av en majoritet, som tydligen struntar i korruptionen. Om detta är utfallet av kapitalismens seger över anständigheten kommer tillskyndarna av kapitalism att få problem. Det pågår ännu i denna dag en debatt om vem som bär skulden för den ryska revolutionen 1917; den ofattbart rika, lilla eliten eller de uthungrade, som med stöd av Karl Marx gjorde revolution – en revolution som utmynnade i ett jordiskt helvete, men det kunde inte de förtvivlade, utfattiga och upproriska veta på förhand.

På samma sätt söker många vanlottade idag upprättelse och ett anständigt liv. De söker tröst i fascismen eller fundamentalistisk islam eller andra extrema rörelser, alltmer sällan i vänstern. Istället ansluter sig inte så få till hatandet av främlingar, immigranter, tiggare och otrogna, som i Tyskland runt 1930. Vem bär skulden? ”Världens herrar” som Fifa tillhör, vars ideologi går ut på att de har rätt att berika sig själva bortom varje anständighet eller de som i vår nuvarande medieprosa utpekas som förlorare? Själva språkbruket är fasansfullt, men överallt gångbart.

Wolfgang Goethe, tysk författare på 1800-talet, som mer än många bidragit till häpnaden inför hur ett demokratiskt Tyskland kunde förvandlas till världens hittills mest fasansfulla stat (Isis i Irak/Syrien tävlar med nazisterna i skräckvälde), denna Goethe, som dyrkades av tyskarna och ännu dyrkas, hade en livstanke som på alla sätt var motsatt till den nazism som ännu inte hade skapats. Hur kunde de dyrka både Goethe och Hitler? 

Goethe skrev: ”Kristendomen var en politisk revolution, som då den misslyckades blev moralisk.” Om man byter ut ”kristendomen” mot ”vänstern” ser det ut som idag. Occupy Wall Street, feminismen, Podemos i Spanien, Syriza i Grekland är alla rörelser, som visa av historien inte tar till våld utan hoppas på människan. Kapitalismen struttar oavbrutet på världens catwalk med budskapet: Vi har mest pengar, kontrollerar stormedierna, äger pr- och reklamindustrin och kontrollerar vapnen i världen. Och internet. Vad har ni, era idioter att sätta emot?

Jag måste erkänna att jag håller på att läsa Ulrika Wallenströms lysande nyöversättning av Thomas Manns ”Doktor Faustus” och att den naturligtvis påverkar min sinnesstämning. Den handlar om att sälja sin själ till djävulen, i utbyte mot framgång, men också om hur Tyskland steg för steg förvandlade sig självt till ett inferno där nästan alla blev medlöpare. 

Jag har läst en (1) sportkrönikör, som skrev att sportskribenterna, med sin flathet inför Fifa har del i skulden till denna permanentade korruption. Alla tycks rädda för Fifa; medieföretag, som vill ha lönande sändningskontrakt, sponsorer som inte vill missa superexponering och politiker, som inte vill stöta sig med jordens evenemangskejsare. Stackars fotbollen! Värre huliganer i världsledningen än på arenorna. Kommer Blatters avgång att ändra på det?

Om inte Fifa reformeras och blir transparent kommer vi att minnas den etiska, globala kraschen 2015, på samma sätt som vi minns finanskraschen 2008. ”Det var då det verkligen började ...” Eller kanske, kanske med Blatters avgång: det var då man äntligen tog itu med korruptionen, som höll på att förvandlas till en global epidemi men i hemlighet betraktats som normal av kapitalismen.
 

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.