Men det är vissa som saknas. Jag tänker på de 43 personer som inte fick gå på julledighet. De 43 personer som saknas runt middagsbord eller i brädspelsbråket som utbryter i soffan. De 43 personer som inte kan träffa familj eller vänner eller bara ha några dagar för välförtjänt återhämtning. De 43 personer som under 2024 dött på sina arbeten.

Redan i augusti skrev Jenny Bengtsson om alla de som åtta månader in 2024 redan hade mist livet på jobbet. Då var det 25 personer som fått sätta livet till för att säkerheten brustit. Sedan i dess har olyckorna fortsatt.

Turistguide drunknad i kajakolycka. 25-årig svetsare i Uppsala död utan att händelsen beskrivits. Underhållsmekaniker klämd till döds i palleteringsmaskin, tidningsdistributör omkommen efter bilolycka. Arbetsledare inom bygg död efter fall från tak. 

Lastbilschaufför död i samband med lossning, lastbilschaufför klämd under kran, lastbilschaufför död efter omkullkörning.

Anläggare klämd till döds mellan grävmaskin och vägg, rivare omkommen efter fall med lastare från fjärde våningen. Ålder och yrkestitel okänd, ihjälklämd under traktor i Jönköping i december. 

Miljöarbetare död efter fall ner i behållare under jord vid arbete på en återvinningscentral. Här hade mannen till och med innan påtalat att arbetsmomentet var farligt, men arbetsköparen hade inte gjort något åt det, vilket Dagens ETC skrivit om (20/12).

Det rör sig om pappor, bröder, kollegor och vänner. För det är just män. Unga män i början av sina arbetsliv och äldre män några år från pensionen. Oavsett ålder och yrke så saknas de nu vid julfirandet eller på nyårsfesten. En stol står tom, som skulle varit deras.

I statistiken ingår inte heller de som omkommer på väg till och från arbetet. Eller de som dör i arbetsrelaterade sjukdomar. Därför är årets kanske mest omtalade arbetsrelaterade dödsfall inte med i sammanställningen: de fyra tidigare friska männen som hittats döda efter arbetspass på Northvolts fabrik i Skellefteå.

”Vi är femhundra per år som blir slaktade som svin” skaldade Dan Berglund i den oförglömliga kampvisan ”De mördades fria republik”. På 1950-talet var det också så illa, för att under de kommande decennierna bli bättre och bättre. För historiskt sett har antalet dödsfall på arbetet dalat. Fler har fått komma hem efter arbetsdagen för att även nästa morgon vakna och äta sin gröt.

Men trots förbättringarna är det långt kvar. Enligt Arbetsmiljöverkets statistisk från de senaste tio åren rör det sig om hela 476 personer som en morgon gått till jobbet för att aldrig mer komma hem.

Förra året såg vi ett i närtid nattsvart rekordår, men vi får inte glömma att även de något lägre siffrorna för 2024 är en tragedi. Arbetsmiljöverket har själva en nollvision, att ingen ska dö på arbetet – eller till följd av det. I relation till verkligheten tycks det nästan naivt. Men i utredningarna framkommer ofta brister och det går att konstatera att olyckan kunde förebyggts med rätt rutiner och utrustning. 

Det är dock en klen tröst för alla de som nu under långledigheten saknar någon som inte kommit hem från jobbet. För de 43 personer som under året gått till arbetet och aldrig kommit hem, är 43 personer för många.