Ledare: De kallar välfärd för bidragsberoende

Välfärdsamhället byggdes upp utifrån en fantastisk idé. Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov. Tanken var att vi alla bidrar genom skatt efter bärkraft till det gemensamma som sedan används av de som har störst behov. När våra barn behöver gå i skola hjälps vi alla åt att finansiera detta. När vi blir äldre och kanske behöver mera stöd och hjälp likaså. Om du blir sjuk så hjälper vi dig. Om jag blir sjuk hjälper ni mig. Detta oavsett om man är rik eller fattig. Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov. En av de finaste idéerna de senaste århundradena har givit oss. 

Men vi har under en lång tid haft en regering som inte gillar detta. Ryck upp dig sjunger de borgerliga i kör. Låt andra sköta sig själva verkar vara den nya tidens ackompanjemang. Tondövheten för människors utsatthet är skrämmande. Solidariteten har urholkats och människor som har behövt välfärden har kallats bidragsberoende. Smaka på ordet: BIDRAGSBEROENDE. Från ”Av var och en efter förmåga åt var och en efter behov” till ”bidragsberoende”. När välfärdssamhället inte beskrivs som en solidaritetsinrättning utan som något negativt, något som människor är ”beroende” av – ja då går ju de enorma skatteavdragen lättare att motivera. Rent ekonomiskt urholkas här välfärden dessutom. Krydda sedan med riskkapitalbolag som plockar ut enorma vinster från välfärdssektorn. När vanliga människor behöver stöd är de beroende, när välfärdskoncernerna tar våra skattepengar tas de i försvar. Socialdemokraterna har fortfarande inte tagit tillräckligt tydligt avstånd från vinster i välfärden. 

Sedan en längre tid tillbaka har en obehaglig syn på samhället alltmer framträtt som långsiktigt har skadat välfärdstanken. Vissa ses som närande, andra är tärande. Ofta menar de att de som jobbar i privat sektor är närande medan de som jobbar i offentlig sektor är tärande. Vi såg detta senast för ett par veckor sedan i ETC Bergslagen (25 april) där till och med Socialdemokraterna i Hällefors gav uttryck för detta i en insändare. Här hänvisades till Mats Edman som är en nyliberal tidningsredaktör och ökänd som försvarare av privata välfärdsbolag som Carema och JB-gymnasiet. En moderat tankefigur gavs här en socialdemokratisk legitimitet på lokalplanet i Hällefors. Hela idén med alliansregeringens jobbskatteavdrag bygger också på att man delar upp människor i närande och tärande. De som jobbar och ”gör rätt för sig” belönas med lägre total skattesats, och sjuka, arbetslösa, funktionsnedsatta, föräldralediga och pensionärer bestraffas med högre skatt för samma inkomstnivå. 

Man tänker sig på något vis att de som använder välfärden också ska betala för den. En precis bakvänd tanke mot välfärdsamhällets grundidé. En sådan syn på samhällsmedborgarna delar inte vi andra. Istället är det ju vi alla, inom den privata såväl som inom den offentliga sektorn, som tillsammans bär vårt samhälle efter förmåga oavsett varifrån vi har vår inkomst. Vi bör alla vara ödmjuka för varandra och inse att var och en är bärande.