Eftersom oppositionen har majoritet i parlamentet funderade Maduro ut ett sätta att runda den folkvalda församlingen. Och det blev alltså val av en författningsförsamling som har rätt att skriva om grundlagarna efter de direktiv regeringen kommer med. Oppositionen bojkottade valet. Grannländerna protesterade, liksom USA och EU.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Venezuela är ett land i djup kris och inte bara politiskt. Arbetslösheten har stigit kraftigt, det är brist på mat, vårdcentraler och sjukhus larmar om att det är slut på mediciner. Våldet har också ökat. När staten sakta faller sönder ser extremister och gangsterligor en öppning.
I ett uttalande slår EU fast att det är regeringen i Venezuela som har ansvaret för att upprätthålla lag och ordning i landet. Det är regeringen som ska säkra rätten till yttrandefrihet och fredliga
demonstrationer. EU menar också att ett val som gått till på ett orättfärdigt sätt, och det med hjälp av våld, inte kan vara en del av lösningen för landets framtid. Även Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) är mycket kritisk.
Men president Nicolas Maduro viftar bort all kritik och låter ungefär som Bagdad-Bob, den talesman i Irak som timmarna före sammanbrottet förkunnade att segern var nära. Det finns ett mönster i hur auktoritära regimer agerar. De angriper domstolarna och medierna, just för att de ska vara oberoende i sin granskning. En högernationell regering liksom en som tror på vänsterdiktatur ser oberoendet som en utmaning mot makten. Och så är det ju. Jurister och journalister som tar sina jobb på allvar är ett latent hot mot de styrande.
Nu kan man vänta en ny våg av repression i Venezuela. Motsättningarna stegras och offren blir allt fler. Venezuelas statsåklagare Louisa Ortega säger att hon inte kommer att godkänna den nya författningen, enligt nyhetsbyrån AFP. Hon menar att den nya författningsförsamlingen inte är legitim och att presidenten har ”ambitioner som en diktator”.
Olika militärjuntor och högerdiktatorer var länge en svår plåga i Latinamerika. Men demokratin segrade i land efter land, vilket överraskade många som hade trott att en väpnad revolution var enda vägen till frihet. Nu kan man bara hoppas att demokratins krafter ska segra även i Venezuela. Landet behöver inte Maduro, inte heller några av den yttersta högerns företrädare.
Lars Palmgrens analys i Dagens ETC var lysande. ”Just för att Salvador Allende var socialist var han också demokrat, någon som kämpade för mer demokrati – överallt. I jämförelse liknar Nicolás Maduro, och den vänster som följer honom, socialismens dödgrävare.”