För de flesta av mina kursare var det här förstås överflödig information. Juristlinjen tillhör de utbildningar i landets som har störst social snedrekrytering. Enligt SCB:s senaste sammanställning av högskolestudenters socioekonomiska bakgrund hade endast 20 procent av nybörjarna på juristprogrammet föräldrar med enbart gymnasieutbildning eller lägre. 

Det är med kunskapen om vilka som i huvudsak tolkar och tillämpar våra lagar vi måste betrakta en motion som nyligen lades fram av en grupp moderata jurister i riksdagen. De föreslagna förändringarna syftar enligt författarna till att ”stärka domstolarnas ställning” i förhållande till staten. Bland annat föreslås att Domstolsverket inte längre ska sköta administrationen av domstolarna. I många andra länder, skriver de, leds domstolsväsendet istället av ett från statsmakterna avskilt råd, som dessutom utövar tillsyn över domstolarna. Dessutom föreslås att Högsta Domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen ska ges ett ökat inflytande över vilka som utnämns till nya justitieråd.

Den som invänder mot förslag som dessa, det vill säga förändringar som ökar domstolars makt på bekostnad av de lagstiftande församlingarna, brukar kritiseras för att vilja politisera rättsväsendet. En annan vanlig invändning är att oberoende domstolar är nödvändiga för en fungerande demokrati.

Men den som framför sådana argument väljer att bortse från att rättsväsendet redan är politiserat, och att reformer som vill självständiggöra domstolar från de folkvalda bland annat går ut på att bevaka kapitalets och kapitalägares frihet.

Juridik går nämligen att praktisera på olika sätt beroende på intresse. Begreppet ”mänskliga rättigheter” tolkas exempelvis ofta väldigt olika av vänstern och högern. Moderaterna skriver på sin hemsida att de mänskliga rättigheterna är grundläggande för den svenska demokratin. Under rubriken ”Ett stärkt skydd för de mänskliga rättigheterna” framgår det dock att de rättigheter som moderaterna främst åsyftar är äganderätten och näringsfriheten. Vilket de skriver rakt ut:

”Vi vill se ett mer enhetligt och starkt skydd för samtliga fri- och rättigheter, eftersom skyddet för exempelvis äganderätten och näringsfriheten är svagare än för en del andra fri- och rättigheter.”

Denna ideologiska högertradition att använda jurister och domstolar för att bevaka de välbemedlades intressen har funnits med sedan de moderna rättsordningarna föddes. Tidiga liberaler, som John Stuart Mill, propagerade för att rösträtten skulle vara graderad efter privategendomens storlek. Han var rädd för att en jämlik rösträtt skulle leda till vad han kallade en proletär klasslagstiftning, där de obemedlade massorna via parlamentet skulle stifta lagar om att utjämna egendomarna.

Med facit i hand vet vi att införandet av allmän och lika rösträtt inte ruckade på den ekonomiska ordningen, som dåtidens liberaler var rädda för. Folklig politisk makt över domstolarna utgör dock fortfarande en risk för att lagstiftning om omfördelning ska möjliggöras. Därför är oberoende domstolar som kan sätta ner foten mot allt som hotar den fria marknaden en förutsättning.

Moderaternas vurm för näringsfriheten och äganderätten som ”mänsklig” rättighet är därmed begriplig. Deras senaste förslag, det senaste i en lång rad, om mer makt till domstolarna också. Vilket gör att alla som värnar om att folket ska få stifta och behålla de lagar vi önskar behöver agera snabbt. Såvida vi inte vill lägga vår framtid i händerna på ett gäng som har den goda smaken att inte bära märkeskläder så det syns.