I onsdags framträdde Bernie Sanders på George Washington-universitet, där inskärpte att han är demokratisk socialist och att ”ekonomiska rättigheter är mänskliga rättigheter” och att den som fruktar vad en socialist kan tänkas hitta på måste läsa om sina skolböcker. Han citerade Franklin Delano Roosevelt: ”Vi har kommit till insikt om det faktum att verklig individuell frihet inte kan existera utan ekonomisk osäkerhet och oberoende.”
Det här var ett linjetal från senatorn som inför valet 2020 erbjuder ett progressivt alternativ, snarare än att Demokraterna igen ställer en högerpolitiker mot en ännu värre högerpolitiker.
Nej, Barack Obama var inte vänster.
Hillary Clinton var definitivt inte vänster.
“Medan president Trump och hans allierade oligarker angriper oss för att vi stöder demokratisk socialism, är de egentligen inte emot alla former av socialism. De avskyr demokratisk socialism eftersom den tjänar arbetande amerikaner, men de älskar företagssocialism som gör Trump och andra miljardärer ännu rikare”, sa Bernie Sanders.
USA slets sönder av krisen.
För miljoner amerikaner är den pågående. Samtidigt som förmögenhet koncentrerar sig. Landets rikaste trio – Jeff Bezos, Bill Gates och Warren Buffett – har tillsammans en större förmögenhet än vad landets fattigaste hälft kan uppbringa.
Alla politiska beslut har gått deras väg. Demokraterna har låtit det hända, ovilliga att röra sig i systemförändrande riktning.
Bernie Sanders är annorlunda. Alexandria Ocasio-Cortez är annorlunda. De – och hundratals lokala politiker – pressar nu partiets etablissemang. De kallas av amerikanska medier ”insurgents”, rebeller. Knappast en överdrift. Det är som om politiker med socialdemokratiska idéer skulle engagera sig i svenska Moderaterna och kräva radikala policyförändringar. Eller kanske som om Daniel Suhonen skulle stängas in i ett rum med Magdalena Andersson.
Demokraterna var först nedlåtande, sedan pinsamt paralyserade, för att till sist erkänna att det finns en gräsrotsrörelse som snabbt samlar väljare och, framför allt, engagemang.
Men det är trög överlevnadsreflex snarare än ideologisk omprövning.
S-ordet går som en rysning.
”Vi är kapitalister, så är det bara”, svarade häromåret Nancy Pelosi, Demokraternas ledare i representanthuset, när en journalist undrade om inte partiet borde röra sig åt vänster.
Det har hänt mycket sedan dess.
Alexandria Ocasio-Cortez sopar mattan med allt och alla, en politisk kraft som är så påtaglig och välformulerad och konsekvent radikal att konservativa politiker och debattörer bara kan fabricera lögner om henne. (I ett av alla Fox-program sitter Mike Huckabee, som tidigare försökt bli presidentkandidat, och säger att Alexandria Ocasio-Cortez känns ”rekryterad”, att hon planterats som en ”manchurisk kandidat”, alltså någon som hjärntvättats av främmande makt att infiltrera och skada USA.)
Elizabeth Warrens kampanj går från klarhet till klarhet. Även hon lovar att rensa upp bland oligarkerna. Lyssna när hon intervjuas av Ezra Klein. Skillnaden mellan henne och exempelvis Joe Biden – som gaggar om att dagens unga har det förspänt och mest bara gnäller – är hisnande.
Demokraternas strateger känner av jordbävningen under sina fötter, men samtidigt fruktar de reaktionerna från det USA som breder ut sig mellan kusterna. Hur mycket skada åsamkar s-ordet? Uppenbarligen görs bedömningen att det är omöjligt för en kandidat att vinna om den kallar sig socialist.
Några rättar genast in sig i ledet, som Colorados före detta guvernör John Hickenlooper. Han vill verkligen bli president. Nyligen höll han tal för demokrater i San Francisco:
”Om vi vill slå Trump och uppfylla stora, progressiva mål så är socialism inte svaret.”
Publiken buade ut honom.
Partiledningen delade säkert ut en guldstjärna.
Bernie Sanders har alltid varit demokratisk socialist. Men nu säger han det hela tiden, så fort tillfälle ges. S-ordet har blivit en central del av hans budskap.
Varför?
Därför:
Idag anser 57 procent av demokratiska väljare att socialism är mer positivt laddat än kapitalism.
Och bland unga (18–24 år) är det 61 procent. I hela befolkningen är 40 procent öppna för socialism. Samtidigt visar opinionsundersökningar att även de som har problem med s-ordet gillar politiken det skulle medföra: avgiftsfri utbildning, utbyggd föräldraförsäkring, tillgänglig sjukvård, anställningstrygghet med mera.
Det är nu eller aldrig för 77-åringen.
Hans åsikter har varit i stort sett oförändrade under hans fem decennier i politiken. 2020 kan USA vara redo. För, som Jacobin-redaktören Bhaskar Sunkara konstaterar, Bernie Sanders är idag inte en av landets mest populära politiker trots sin socialism utan tack vare den.
