Jag har många gånger demonstrerat under den parollen, i likhet med många miljoner andra.

Men vad är egentligen ett folk?

VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL

Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning

Är skottarna ett folk som har rätt till frihet från London? Och katalanerna, ska de slippa de starka banden till Madrid? Det finns många minoriteter i Europa och en del kämpar för ökad självständighet. Under senare tid har vi kunnat följa de våldsamma urladdningarna i Katalonien.

EU hukar för stormvindarna. Många politiker runt om i Europa fruktar att katalanerna ska väcka andra minoriteter, som kanske inte kräver en egen stat men bättre villkor. Vi har sorber i Tyskland, friser (Tyskland, Nederländerna), rutener (Ukraina, Vitryssland), gagauzer (Moldavien, Ukraina), liver (Baltikum) och vepser (Ryssland). Och många fler.

I Europa har nationalstaten fått mindre makt. Bryssel och Strasbourg har fått mer att säga till om. EU satsar på regioner. Man ska ha mer direktkontakt mellan regionerna då det gäller handel, politik, kultur, idrott. På så sätt rundas nationalstatens gamla huvudstäder.

I detta regionernas Europa är det givet att grupper som anser sig förtryckta, som vill hävda sin kulturella identitet och kanske ha egna beslutande församlingar vädrar morgonluft. I regionernas Europa finns större chans än i nationalstaternas Europa.

I regel handlar det inte om frihet från diktatur utan om annat. Ibland om kulturell identitet, frihet från diskriminering – men kanske också frihet från att bidra till fattiga regioner. Som man kan höra i vulgoargumenten även här: Varför ska vi i de framgångsrika södra delarna av Sverige pumpa pengar till det där latoxarna i norr som lever på bidrag och tjuvskjuten älg?

I två av Italiens rikaste provinser, Veneto och Lombardiet, har en stor majoritet uttalat sig för ökat självstyre. Över 95 procent röstade ja, i båda regionerna. De två omröstningarna hamnade i skuggan av dramatiken i Katalonien.

Regionerna vill ha större makt över infrastruktur, miljöfrågor, vård och utbildning men strävar inte efter självständighet från Italien.

Det var typiskt nog ingen av de fattiga provinserna i söder som folkomröstade, där man är beroende av omfördelning av de nationella resurserna. I Veneto och Lombardiet bor 25 procent av Italiens befolkning. Där i den industrialiserade norden finns drömmar om att frikopplas från den fattiga södern, något som drivits av fascistiska Lega Nord. Man vill se en självständig region i Norditalien. Omröstningarna var steg på vägen.

EU skyr frågan om självstyre. Europeiska politiker vet att varje form av sympati för exempelvis katalanerna kommer att leda till motangrepp. Men hur är det med sorberna hos er? Eller friserna?

President Charles de Gaulle var på officiellt besök i Kanada år 1967 och sa i ett tal: ”Vive le Québec libre!” (Leve det fria Québec). Det blev en djup och långvarig diplomatisk kris mellan Frankrike och Kanada.

Tiden får utvisa hur det går i Katalonien. Men en sak är säker. Olika grupper och folk kommer att göra uppror och kräva autonomi eller bättre villkor. Och EU kommer att huka inför varje ny opinionsyttring. Ty om ett eller flera medlemsländer faller samman kan hela Unionen göra det.