En annan president har redan perverterat sitt land till en syrefattig filterbubbla, där makt och media smält samman, där ”folkets fiender” inte längre kan påverka samhällsdebatten, med konsekvens att verkligheten blir upplöst, ersatt av en kuliss där ingenting är sant och allting är möjligt (för att citera titeln till Peter Pomerantsevs djupt obehagliga reportage inifrån Putins propagandamaskineri).

När ryska Kanal 1 besöker Malmö är det med syfte att förmörka bilden av Sverige – som symbol för tolerans, som representant för de europeiska länder som valt att ta emot relativt många flyktingar. 

Ändamålet helgar medlen.

Antalet mord överdrivs med 400 procent. Malmö kallas numera ”Lilla Bagdad”, påstås det. En anonym person intervjuas och säger att han blivit beskjuten och hans vänner rånade: ”Alla förövare var arabiska invandrare.” Det finns ingen orsak att tro att det här en autentisk person. Tv-kanalen är nämligen ute efter enda sak: att fabricera ”mångkulturens sammanbrott”, med den skadeglada undertonen att ”de glada värdarna har blivit sina gästers gisslan”.

Trollfabrikerna finansieras och/eller uppmuntras av både Putin och Trump (den senare har dessutom rekryterat en av sina tyngsta rådgivare direkt från sajten Breitbart, vars fixering vid Sverige vore parodisk om den inte i detta nu förs vidare av presidenten).

Sveriges erfarenhet förvanskas till varnande exempel.  

Sveriges högerextremister – i och utanför riksdagen – hjälper mer än gärna till.

Sveriges största oppositionsparti väljer att tangera:

”Sverige är på väg åt fel håll. Samhällsproblemen växer. Utanförskap och bidragsberoendet är utbrett. Integrationen fungerar inte. Otryggheten ökar”, skriver Moderaternas partisekreterare Tobias Tobé i ett av sina nyhetsbrev.

Vi andra försöker hålla emot bäst vi kan. Upprepar argument om hur starkt svensk ekonomi är, att sysselsättningen ökar, att brottsligheten över tid inte alls rusar dramatiskt, att majoriteten inte på något sätt anser sig vara belägrade av muslimska migranter. Vi upprepar för dem som aldrig lyssnar. 

Jag har själv aldrig upplevt värre polarisering. Hur mycket faller inte genom skarven mellan uppfattningar, mellan fakta och lögner? Utmaningar som vi borde hantera, som är på riktigt, som är den förlorade nyansen mellan paradis och helvete.

Nu försöker reaktionära krafter via psykologisk manipulation bryta ner oss.  Den är inte alltid raffinerad, men den är ihållande och invasiv. Den är nästan omöjlig att stänga ute. Den vill – genom ett konstant tryck – gaslighta våra värdesystem, att vi ska börja misstro både oss själva och varandra. 

Du ska kapitulera. 

De nöjer sig inte med mindre.

Därför behövde jag Barcelona. Att se hur minst 150 000 människor (arrangören säger 300 000) går ut med budskapet att ingen ursäkt, ingen fejknyhet kan fördunkla övertygelsen att det enda moraliskt rätta är att välkomna dem som behöver en tillflyktsort i våra länder.

”Vi kräver ett minimum av värdighet”, sa 62-årige muraren Jacint Comelles till The Guardian. Han demonstrerade hela vägen till Medelhavets kust för att Spaniens löfte begränsas till 17 000 kvotflyktingar varav inte fler än 1 100 sedan välkomnats.

Amerikaner är inte Trump (Women’s march påminde oss), ryssar är inte Putin, européer är inte sina regeringar. Spaniens konservativa regering kan sträva efter minimalt ansvarstagande gentemot medmänniskor. Men varför skulle spanjorer acceptera det? Det existerar ingen given naturlag. Det finns ingen ordning som ger politiker sista ordet. Mariano Rajoy kan välja att blunda för nöden. Spanjorer kan välja annorlunda. Stefan Löfven kan tycka att Sverige behöver ”andrum”. Du kan tycka annorlunda, göra annorlunda.

Ja, det finns något som är sant. 

Ja, allting är möjligt – om vi gemensamt blir en röst som ingen utom de allra bittraste fundamentalisterna kan undgå att lyssna till. Vad skulle hända om 100 000 stockholmare gjorde likadant? 50 000 göteborgare och 50 000 malmöiter? 400 000 i Berlin? 800 000 i London?

I spanska städer – Valencia, Madrid, Zaragoza, La Coruña, Malaga, Pamplona – gör borgmästare och befolkning uppror mot regeringen. Resurser avsätts. Bostäder frigörs (av bankerna som låtit dem stå tomma sedan vräkningarna i samband med finanskrisen). Tusentals personer skriver under listor för att välkomna flyktingar till sina hem.

Du är rädd för högerpopulismen, för dess transatlantiska axel, för dess koncentrerade bombardemang av desinformation gällande mångkultur och jämställdhet.

Men gissa hur rädd högerpopulismen är för dig.

När den ser vad du kan åstadkomma tillsammans med andra.