Har vi några ambitioner med skolan eller ska den bara tillåtas vara en spegelbild av samhället utanför med tilltagande segregation och ökade klyftor? Ska vi forma en skola som ska erbjuda alla barn möjligheter i livet och som skapar framtidstro för de många eller låta förmågan att köpa privat läxhjälp vara avgörande? Frågan är egentligen om vi vill något med skolan eller om skolan enbart ska vara.
Vi socialdemokrater anser att skolan har avgörande betydelse i skapandet av det jämlika samhället. En skola av hög kvalitet och med ett tydligt uppdrag kan klara alla barn och framför allt är det möjligt att med tillräckliga resurser forma en skola som inte cementerar klyftor och orättvisor utan rustar alla barn för morgondagen.
Detta uppdrag kräver stor ödmjukhet. I Sverige utformades under årtionden en skola som stegvis flyttade fram våra positioner som samhälle och kunskapsnation. Uppdraget är inte slutfört. Sedan 2006 har alliansen haft möjligheter att flytta fram positionerna och driva skolan framåt. Istället glider skolan isär och resultaten sjunker. Stora skattesänkningar och privatiseringar har prioriterats.
I Jönköping har högerstyret, Samverkan för Jönköping, återkommande hävdat att resurser inte spelar någon roll. För nästa år, 2014, föreslår majoriteten drygt 20 miljoner i besparingar inom förskola och grundskola. Denna åtgärd ska naturligtvis ses mot bakgrund av tidigare års besparingar och som uppskattas till drygt 120 miljoner kronor! I dessa siffror finns inte besparingarna inom gymnasieskolan samt vuxenutbildningen. Det är en utbildningspolitik med lägre ambitioner, tväremot det som vår kommun behöver!
Majoriteten har lanserat dessa nedskärningar som ”effektiviseringar”. Det är stora resurser som dragits undan och personalen beskriver en vardag som är mycket krävande och där de ekonomistiska perspektiven har tagit överhand. Politiken har bidragit till att det inte längre går att möta alla barnens behov.
Vad ska vi säga när föräldrar tvingas vända sig till barnrättsorganisationer för att deras barn saknar adekvata stöd i skolan? Dessutom är det långt ifrån alla föräldrar som har förmågan att föra sina barns talan i en fråga som är komplicerad. Det lär finnas ett mörkertal som inte är obetydligt. Majoritetsföreträdare lägger gärna över hela ansvaret på förvaltningen och ytterst på skolpersonalen eller så heter det att man har ”fel” elever. Har man som en definitiv uppfattning att resurserna är tillräckliga samt att exempelvis förskola och grundskola orkar med ytterligare besparingar, utöver de redan drygt 120 miljoner som sparats, så finns inte många svar. Man lägger över ansvaret personalen i skolan och därmed upphör problemen.
Vi socialdemokrater kommer alltid att ta strid när vi ser att skolan glider isär och barnen skiktas. Vi kommer aldrig acceptera en ordning där barnen och eleverna enbart ska ”ta sig igenom” skolan. Likaså ska vi inte heller tillåta en ordning som har som utgångspunkt att barnens möjligheter att lyckas ska vara avhängigt om det i familjen finns en studietradition eller ej. Skoltrötthet är ingen diagnos, utan uttryck för andra svårigheter som finns kring barnet och eleven. Resursbrist är inte ett naturtillstånd, utan en konsekvens av den förda politiken. Eftersom detta misslyckande är politikens verk, vet vi socialdemokrater också att det är genom politik vi åstadkommer en ny färdriktning för skolan och välfärden. Därför tar vi strid för skolan!
Ilan De Basso
