Han är mjukare än vad han brukar vara.

Visst, det är nollvision för asylinvandring, tvärstopp för anhöriga att komma hit, strävan efter nettominus, ”sudda ut bilden av Sverige som ett välfärdsparadis för vem som helst”.

Men det är som om han nu bedömt att en annan roll är färdig, att den kan tas fram ur kokongen.

Så han begär att du ska göra din plikt för att kunna kräva din rätt. Han menar att det aldrig har handlat om vem du är eller varifrån du kommer utan bara om du vill bli en del av det gemensamma, av det vi kallar Sverige.

Inte fullt lika koleriska utbrott mot den så kallade sjuklövern, ”de gamla partierna”, inte ens mot Socialdemokraterna, även om han inte kan hålla sig från att anklaga regeringen för att ”ha otaliga liv på sitt samvete” på grund av kriminalpolitiken och ”import av grov brottslighet”.

Inte längre tyngd av att alltid lotsas från rummet inför avgörande ögonblick.

Säkrare. Accepterad. Välkomnad.

Med självförtroendet hos någon som hoppas bli statsminister.

Jag brukar inte länka till Sverigedemokraterna. Men nu gör jag det. Du måste verkligen lyssna på Åkessons tal till nationen.

Hur han pratar om det moderna Folkhemmet. Om att vara det nya Socialdemokraterna, om att vårda ”välfärdens innersta väsen”, om att aldrig mer låta Sverige vara ”planetens socialbyrå” istället för att ta hand om sjuka och gamla.

Problem: Välfärden, invandringen, brottsligheten.

Lösning: Tryggheten, solidariteten, sammanhållningen.

Sverigedemokraterna är bromsklossen, säger Åkesson.

Ge honom din röst – och han garanterar att det blåbruna projektet inte drar för långt åt höger.

”Sverigedemokraterna är en garant för att en konservativ regering aldrig någonsin, oavsett läge, överger viktiga principer som rättvis fördelning och socialt ansvarstagande.”

Nu händer det?

Jag har länge befarat att Sverigedemokraterna ska inse vilken lucka som öppnat sig för dem. Donald Trumps rådgivare Steve Bannon efterlyste ekonomisk nationalism. Fortfarande rasism, men med ett nytt överliggande budskap.

Att driva politik för de många.

Eftersom ingen annan gör det.

Åkesson är absolut inte där ännu, inte ens nära.

Han prövar en retorik.

Men – om han tar det vidare:

Vad skulle svaret bli från den rödgröna regeringen?

Ordning och reda, krona för krona.

Vad skulle svaret bli från övriga borgerliga partier?

Sänka skatter, dumpade löner.

Konservativa och liberala partier kommer aldrig – aldrig – att kunna svara högerpopulister som på allvar lanserar ekonomisk nationalism, eftersom deras utgångspunkt inte är kollektivt visionär utan snarare atomiserad, att vi alla är styrda och politiskt definierade av personliga förmågor och behov.

Ett trovärdigt svar måste komma från vänsterkrafter. 

Sverigedemokraternas faktiska politik är alltjämt höger, genuint borgerlig.

Så är det.

Åkesson kan darra på rösten om välfärdens hjältar men det var hans avgörande röst som sålde ut dem till vinstdrivande koncerner.

Jag hoppas ändå att alla partiledare noga analyserar Åkessons tal. Och tänker tanken att det kan komma att följas av konkreta förslag.

Som inte enbart handlar om migration.

Som påtagligt appellerar till stora väljargrupper.

Som erbjuder framtid snarare än att varna för kollaps.

Livsfarligt.