Ilskan är sund, liksom ilskan över Thomas Bodströms styrelseuppdrag i fuskande pensionsbolag eller den mer suckande tröttheten när Anders Borg, Fredrik Reinfeldt eller före detta socialdemokratiska finansministern Erik Åsbrink förvandlar sig till de stora globala bankernas rådgivare.
Men att människor visar uselt omdöme och dyvattenmoral är inte det värsta problemet. Utan lobbyismen i sig själv.
Det faktum att världens stora bolag jobbar för att bromsa, styra om och helst minska de förslag politiker försöker ta fram under trycket från oroliga människor, är ett gigantiskt problem. Och de jobbar via betalda lobbyister.
De värsta nutida exemplen är kanske hur bilindustrin i Tyskland, med Angela Merkels hjälp, fått styra EU:s fordonspolitik och hur energibolagen i Europa fått fritt fram att öka sina utsläpp genom låtsasreglering via utsläppsrätter där alla de riktiga bovarna fick fri tillgång till ”utsläppsrättigheter” eftersom allt annat skadade affärerna.
Vi har förlorat 20 år av klimatkamp genom bolagens agerande.
Sverige är naturligtvis inte undantaget, se hur flyglobbyn planterade sina falska påståenden om flygskatten hos de lydiga allianspartierna eller hur kärnkraftslobbyn vred om hela energiöverenskommelsen (Vattenfalls man blev ju regeringens ”expert”) och vill du försöka förstå varför just Sverige är det land där dieselbilar och bensinbilar riskerar överleva längst så ska du granska biobränslelobbyn som just nu har medvind (Göran Persson är en ledande aktör även där). Deras uppdrag är att få utsläpp från ”grön energi” att bli något man inte räknar. Syns inte, finns inte … Preems talloljediesel är ingen omställning, det finns inget rent med den, det är att förlänga förbränningsbilen och utsläppen i 20 nya förlorade år.
Och det enda som kan hindra den här återvändsgränden som svensk politik lobbas in i – gäller även Miljöpartiet – är om eldrift blir så billig för transportföretagen att de låter plånboken styra. När politiken inte klarar att hålla lobbyismen borta, finns det bara snålheten kvar som hopp.
Lobbyismen är inte en fajt mellan olika jämbördiga åsikter gentemot den lagstiftande makten. De fantastiska små men genomduktiga krafterna som gjort oss medvetna om klimathot, giftig mat eller förstörda ekosystem, är ekonomiska smådvärgar jämfört med ett enda av de ”konsultbolag” som är före detta politikers födkrok.
Även den största miljöorganisationen – Naturskyddsföreningen – är liten jämfört med ägaren av svenska pappersbruk eller ett transportrederi.
För många journalister inom public service och de stora tidningarna finns dessutom en obehaglig tro att lobbyism är detsamma som det miljöorganisationerna sysslar med. Eller att de som stöder flyktingar är ”lobbyister” i flyktingfrågan.
Det är att missförstå lobbyismens karaktär. Att driva åsikter och förslag utifrån sin övertygelse, vilket folkrörelser ska göra, är något helt annat än att driva åsikter och förslag för att det gynnar en själv.
Greenpeace blir inte rikare om världshaven räddas.
Tvärtom förlorar de sitt uppdrag och är nog glada för det.
Scan blir däremot rikare om man lyckas lobba mot köttskatt.
Och lobbyister gör inte sitt jobb för att de tror på frågan de driver.
De gör det för att uppdragsgivaren betalar bäst.
Visst finns det strider där lobbyismen lyser igenom och syns för alla. Jag tror inte någon svensk väljare anser att de lobbyister som arbetar för vinster i välfärden är objektiva experter, alla ser att det är vinstjagande ägare på ena sidan och en offentlig sektor som förlorar inflytande och resurser på den andra. På samma sätt tror jag få nickar förstående när Svenskt Näringsliv säger att ”högre vinster är bra för Sverige”.
Men lobbyismens styrka ligger i att via media, via ”experter”, via märkliga föreningar och ”branschorganisationer” prata med hundratals röster fast det i själva verket bara är ett intresse som talar med mångas läppar.
Vi skriver och diskuterar mycket om fake news och medvetet lögnaktiga ”nyheter” som sprids från betalda troll i den värsta högerideologins tjänst. Det är bra, men jag tror att det är minst lika viktigt att se de stora välbetalda lögnerna med fina diagram i broschyrer och seminariehaller med anställda som får se dessa eviga power point-presentationer.
Kom ihåg: Det var lobbyismen som tog tag i Sverigedemokraterna och gjorde upp med dem om fortsatta vinster i välfärden.
Vi ska inte underskatta de köpta lobbyisternas makt.
