Men det är i vår del av världen. Beräkningen för tillgång till vaccin diffar på flera år mellan oss och människor i de länder som kommer att få sist, trots att vaccinet finns och är i produktion. Rangordningen över när olika länder kommer ha kunnat genomfört vaccinationen är nära nog identisk med den över mödradödlighet, brist på rent vatten, barn som dör före fem års ålder och andra bestämningsfaktorer för fattigdom.

Världens fördelning av vaccin ser ut precis som fördelningen av andra resurser i världen. De som riskerar att drabbas hårdast och har de svåraste förutsättningarna att hindra smittspridning, är också de som sist får skydd mot denna globala pandemi.

Skälet är enkelt. Vaccintillverkarna är inga filantroper. Det är stora multinationella företag som spelar efter principen om vinstmaximering. Och de spelar spelet bra. Den som tror på marknadens frälsande kraft kan vara nöjd med läkemedelsbolagen. De uppfyller med råge sitt uppdrag att leverera vinst till ägarna. Under det senaste decenniet har de haft väsentligt högre vinst än andra branscher. Även efter skatt var vinstmarginalen i läkemedelsindustrin nära 14 procent, dubbelt så hög som i andra jämförbara branscher.

Men är det rimligt att tillgången till vaccin får styras av marknadens principer om tillgång till den som har råd att efterfråga? Är det lämpligt att produktion av vaccin ska vara en källa till privat vinstmaximering och utdelning till aktieägare?

De senaste decennierna har vi i Sverige sett effekten av att marknadskrafterna äter sig in i välfärden. Hur gemensamma pengar avsatt för skola, vård och omsorg blir till vinster för välfärdsföretag genom betygsinflation, sämre villkor för de anställda och snillrika system för att plocka de lukrativa russinen ur kakan. Det är dags att vända utvecklingen.

Vi måste bli av med vinstintressen i välfärdens verksamheter, och röja undan de regelverk som gör att också den offentligt drivna verksamheten tvingas spela efter samma marknadifierade principer. Våra barn, gamla och sjuka förtjänar bättre. De är för viktiga för att leka affär med. De är värda en välfärd som styrs av behov och demokratiska principer, inte marknadens logik om lönsamhet.

Pandemin och vaccinationsfördelningen pekar tydligt på att vi måste föra principen om demokratisering vidare och skaffa demokratin kontroll över produktionen av livsnödvändiga läkemedel. Det är varken rimligt eller lämpligt att de som har de största behoven alltid får ställa sig sist i kön eftersom de saknar betalningsförmåga. Så länge världen är orättvis krävs demokratiska beslut för att motverka effekten av kapitalism.

Jag kan höra hur högern i falsett hojta om ”socialism” vid tanken. Kanske det, gärna för mig. Men finns det några riktiga argument emot att ta demokratisk kontroll över livsnödvändig medicin och produktion av vaccin som hindrar pandemiska sjukdomar?

Förutom att det kräver mod så går det bara att spåra två tänkbara skäl.

Det första förutsätter att du tillber marknaden som världens frälsare. Den som tror att konkurrens och vinstmaximering är den enda vägen till utveckling kan säkert ha svårt att förstå att det kan finnas andra bevekelsegrunder än att tjäna pengar. Men det räcker med att titta på närmaste hemtjänstföretag för att se att ”produktionen” inte direkt blir bättre för att skattepengarna går till vinstuttag.

Det andra skälet skulle kunna vara oron för förändring hos de som har makten idag. De som alltid tjänar på att demokratin inte får större inflytande gillar säker inte heller demokratisering av vaccinationstillgång. Alltså de som tjänar på en orättvis värld: stora läkemedelsföretag som riskerar sina privata vinster och despoter som vill fortsätta förtrycka sitt folk.

Mot dessa två argument står möjligheten att rädda liv och lyfta människor ur fattigdom. Jag vet vad jag väljer.