Greta Thunberg reste till Davos igen. Jag förstår det, bara möjligheten – hur osannolik den är – att någon av klimatkrisens värsta marodörer skulle lyssna gör det värt att besöka den lilla alpbyn och örfila samtliga i rummet. Hon säger det som måste förmedlas, med det eftertryck som kommer ur att miljoner människor senaste året har manifesterat för att omställningen måste ske nu.

Alla applåderar. Som de applåderar! Handflatorna rodnar, det studsar som pistolskott mellan konferensväggarna. Alla älskar Greta.

Det finns givetvis inget falskare.

För den som vill hitta den fossila ekonomins förövare är Davos en lika säker observationspunkt som Kumla-bunkern är för den som vill studera utövare av våldsbrottslighet.

Bankerna som lånar ut pengar till olja, gas och kol.

Fossiljättarna som lovar gröna investeringar men fortsätter på exakt samma sätt som alltid, med sikte på den allra sista droppen.

Bilföretagen som med kniven mot strupen kanske lanserar elmodeller, men som ändå fortsätter sälja allt tyngre och törstigare dieslar.

Techentreprenörer som positionerar sig som det nya, progressiva men som sitter djupt fast i affärsuppgörelser med det gamla, destruktiva.

Politikerna som subventionerar bort vår framtid, som signalerar förändring men i allt väsentligt håller det ohållbara om ryggen.

Medierna som lanserar klimatsatsningar men alltjämt tjänar grova pengar på sin symbios med annonserande fossilbranscher.

Miljardärerna.

Ja, alltid miljardärerna.

For some reason, I haven't been invited to Davos this year. Was it something I said? pic.twitter.com/6Qmrup7HrB