Musik och dans är nog något alla relaterar till. Det är en kultur och konstform som är tillgänglig för alla i olika former, fint eller fult, ensam eller i grupp, som åskådare eller utövare. Musik och dans har dock genom tiderna omgärdats av stor moralism och gör det fortfarande. Under den första delen av 1900-talet ansågs dans kunna fördärva ungdomars moral och till och med leda till våld och kriminalitet. Det här har återkommit generation efter generation när nya musikstilar och dansformer växt fram, så som jazz, rock n´roll, punk, techno, punk med flera. Det var på 1930-talet som kravet på tillstånd för att arrangera offentliga danstillställningar fördes in i ordningslagen och där har det alltså funnits kvar ända in i vår tid. 

Danstillståndet innebär att till exempel en bar- eller restaurangägare, utöver alla andra tillstånd som behövs och kriterier som ska uppfyllas, även behöver ett särskilt tillstånd för att människor ska få dansa i aktuell lokal. Om gästerna på en bar som saknar danstillstånd skulle börja dansa så måste dansen genast avbrytas, annars riskerar ägaren att både få böter och indraget serveringstillstånd. 

Det hände mig vid några tillfällen när jag spelade musik på några barer att krogpersonal eller ägare bad mig att inte spela för dansant musik av oro för att få sitt serveringstillstånd indraget. Många har häpnat över att det finns ett förbud mot att spontandansa på krogen, men faktum är att folk i nutid har dömts för brott mot detta. För att de har ryckts med av musiken på fel ställe.

Att i nutid försvara danstillståndet med att prata om att unga människor skulle riskera att förfalla har inte varit gångbart, även om moraliserandet över olika musikstilar fortfarande lever, så har det numera försvarats med handla om ordning och säkerhet. Och givetvis är det viktigt att tänka på människors säkerhet och hälsa även på krogen, men dans är inte ett säkerhetsproblem. För att en krog ska erhålla serveringstillstånd görs i samband med det också en inspektion av brandmyndigheten för att säkerställa att den aktuella lokalen uppfyller kraven på brandsäkerhet.

Att avskaffa danstillståndet har varit en fråga om demokrati och det är märkligt att den här gamla morallagen fått vara kvar så här länge. Det är smått absurt och rimmar illa i ett modernt samhälle att ha en ordning där bar- och krogägare inte vågar spela musik som kan uppmuntra till dans och där människor är förbjudna att spontant brista ut i dans om det inte finns ett särskilt tillstånd. Det framstår dessutom som svårt, för att inte säga omöjligt, att kunna göra en klar distinktion mellan vad som är att anse som dans (och därmed förbjudet och kan medföra sanktioner när tillstånd saknas) och vad som ”bara” är att röra på hela eller delar av kroppen i takt eller otakt med eller utan musik. Det är en minst sagt onödig detaljstyrning av människors liv och fritid. Musik och dans är knappast det som skapar oordning och säkerhetsproblem på krogarna. 

Dans är inte kriminellt. Dans är inte farligt. Dans är bara kul och härligt. Nu kan äntligen danstillståndet bli en absurd parentes i Sveriges historia. Det är dock anmärkningsvärt att det har tagit så lång tid efter det att riksdagen gjorde sitt tillkännagivande och att regeringen så uppenbart obstruerat mot beslutet, som alltså inte bara en majoritet stod bakom utan som var helt enigt.

Nu har regeringen dock beslutat att från den 1 juli i år så avskaffas danstillståndet och min motion blir äntligen verklighet. Kul, men det är inte utan att det smakar lite surt i munnen. Johan Pehrson (L) är en anledning till det. När nyheten kom twittrade han något som tydligt kunde tolkas som att bara de som har ett arbete och sköter sig får dansa hur mycket de vill. 

Ska vi överleva detta kommer vi verkligen behöva dansa. Rocka röven av högern, som en gammal slogan löd.